Älgjaktens andra dag bjöd inte på skjutna älgar, utan på andra djur som lät sig fångas på bild.
Först kom en stor fin räv släntrande över inägan och satte sig tjugo meter från tornet. Strax därpå get och kid lika nära.
Så till sista passet för dagen. En halvtimme innan full tid börjar en get skälla nedanför mig i vind. Skällandet närmar sig.

På jakt efter rå
Plötsligt kommer ett kid springande rakt mot tornet och min vittring. Stannar och lyssnar. Vinklar ner för en slänt och slår följe med geten och tillsammans springer de över svackan och försvinner upp i skogen på andra sidan.
Så plötsligt lösgör sig en ljus kropp från skuggorna och glider majestätiskt ut på hygget. En stor lokatt slår sig ner på en stubbe 80 meter bort.
Jag tar fram min handkikare och lyckas få till några bilder med mobiltelefonen genom kikarlinsen.
Lodjuret tittar upp mot mig och sedan efter rådjuren, sträcker på sig och gäspar stort. Efter en stund lägger det sig ner och kryper ihop. Funderar kanske på varför jakten gick snett. Ungefär så som vi älgjägare också grubblar.

Delade känslor
Så reser lon sig och travar iväg i samma riktning som rådjuren försvann. Det hela känns overkligt.
Att se lodjur på sin jaktmark har jag delade känslor inför. Men i ögonblicket kan man bara kapitulera och ta in så mycket intryck det går.
Innan jul åker jag med familjen till Indien. Har vi extrem tur får vi kanske se en tiger. Men det känns faktiskt som om jag sett en redan idag. En svensk tiger.

Jonas Fränne
Holmamåla jaktlag, Karlskrona