Min känsla för naturen och familjens dåvarande intresse för hästar resulterade i inköp av en mindre gård med såväl åkermark som skog. Det visade sig vara väldigt gott om djur, både rådjur och älg så jag tyckte det var lika bra att utbilda sig i det här med jakt. 

Jakten har bjudit på en hel del nöje, även om jag många gånger valt att sänka bössan och låta viltet gå i stället för att avlossa något skott. Åtminstone 95 procent av min jakt bedriver jag ensam, smygande.

Skottet går

Inför en jaktsäsong höll min bror Tommy och jag på att skjuta in våra klass 1-vapen. Jag minns inte om det var i mitten på nittiotalet eller runt sekelskiftet (tiden går ju så fort). 

Allt går bra, inget speciellt händer och vi ska just till att skjuta en sista serie för att få bekräftat att inskjutningen var okej. Vi står och laddar våra vapen vända från varandra när det plötsligt smäller till. 

– Vad håller du på med, säger Tommy? 

– Jag vet inte, svarar jag och undrar själv vad som hänt. 

Laddar i ultrarapid

Emellertid laddar jag med ett nytt skott och pang, det smäller igen.

Tommy tittar konstigt på mig och undrar vad jag egentligen håller på med. Jag känner osäkerheten smyga sig på mig och är väldigt omtumlad. Jag säger mer eller mindre chockad att jag inte har en aning om vad som händer och ber honom titta när jag åter igen ska ladda med ett nytt skott. 

Jag började alltså min tredje laddning, den här gången i ultrarapid, Tommy står bredvid och tittar.

Jag drar tillbaka slutstycket, tar ut magasinet, lägger i en patron, sätter i magasinet, skjuter fram slutstycket och säkrar, pang skottet går av. Tvivlande gör vi samma procedur en gång till och visst, skottet brinner av när jag säkrar mitt vapen. 

Skeptisk handlare

Vi avbryter allt skjutande och går omtumlade hem. Det är helg men jag ringer till personen som sålt vapnet. Han låter väldigt skeptisk, men vi kommer överens om att träffas i affären direkt på måndag morgon. 

Handlaren som var en professionell vapenkännare, tillika jägare och som kände till min bakgrund var väl något tvivlande till min historia. Mina erfarenheter i dessa sammanhang tillhörde väl inte de mest meriterade.

Han tar vapnet, gör en skenladdning skjuter fram slutstycket och säkrar och klick.

Tvivlande expert

En stund senare sitter vi i bil på väg till den fabrik där vapnet tillverkas vilken låg i samma stad. En tvivlande expert möter oss gör samma manöver som handlaren – och klick. 

Man börjar omedelbart att plocka isär avtryckarmekanismen. Ganska omedelbart hittar man felet.

Det visade sig vara loctite som man använde sig av vid tillverkningen som hade lossnat eller funnits i för stor mängd, och som hade lagt sig på fel ställe efter en tid. Denna fadäs visade sig orsaka den uppkomna livsfarliga situationen.

När experten skruvat ihop vapnet igen räckte han mig det och sa att nu är felet åtgärdat, varsågod. Jag nekade att befatta mig med vapnet och krävde ett nytt, vilket jag också fick.

Risk för tragedi

Varför berättar jag nu detta efter så lång tid? Jag hade tänkt berätta om denna händelse tidigare, men tiden och omständigheterna ville något annat. Nu har jag tid.

Det är ju faktiskt så att det som skedde hade kunnat bli en tragisk händelse. En annan vinkel på mitt vapen, en rikoschett, ja risken för en olycka med dödlig utgång med ett sådant vapen var ju givetvis mångfalt större än med ett riktigt fungerande.

Och om en sådan tragedi inträffat, och denna loctite orsakat endast detta skott. Vad hade följderna blivit då?

Clas Persson