Jag fick äran att följa med en kompis till hans marker på Öland. Tre vallar och två vetefält skulle jag kolla av.

På morgonen när jag skulle ut mötte jag en riktigt fin medaljbock med sex riktigt grova taggar – men på fel sida av marken. Då tänkte man att man aldrig kommer få se en sådan igen.  

Morgonen gick och många rådjur var i trafik men inget skjutbart. När jag skulle kolla det sista fältet med vete fick jag se en bock som jag började smyga på. Vinden låg rätt och bocken stod ur synriktning från mig.

Bra skott

Jag lyckades smyga in på cirka 15 meter och fick till ett bra skott. Jag behövde komma nära på grund av höjden på vetet. Efteråt var jag nöjd och glad. Det blev platt fall för bocken efter en ansmygning som jag var riktigt nöjd med. En bra morgon helt enkelt.

På kvällen var jag tillbaka och det startade trögt. Mycket oljud runt om som störde och det dröjde innan djuren kom i rörelse, trots kanonfina förhållanden efter morgonens och nattens regn.

En kanonkväll

Nu var det sol, helt vindstilla och en kanonkväll i tornet. Det spatserade förbi tre smaldjur och en get, men inga bockar. Den stora bocken såg jag inte skymten av. Jag gick ner från tornet när det var 40 minuter kvar att skjuta, i väntan på den slutgiltiga skymningen.  

På nästa åker stod en get med dubbelkid. Kiden njöt och strök sig som katten mot geten och naturen visade sig från sin bästa sida. På nästa åker gick smaldjuren som hade spatserat förbi mig en timme tidigare.   

Jag kände mig nöjd med kvällen, mer än vanligt faktiskt, just för att all miljö var fantastisk och djuren hade en så fin kväll det bara kunde bli. 

Hyfsat fin

Jag började gå mot bilen och kollade vetefältet som på morgon stoltserade med bocken. Det var tomt. Men på andra sidan vägen, bara 100 meter från morgonens skott, stod en bock.

Det var ungefär 20 minuter kvar av kvällen så jag satte mig i vägrenen och tittade noga i handkikaren. Jag trodde det bara var en gaffelbock, så han skulle få gå. Men så vände han sig snabbt och jag såg att det var en hyfsat fin sextaggare.

Det var svårt att se, då han hade huvudet i backen mesta tiden. Jag tog stöd sittande och väntade på läget. Men det kom inte, han la sig. 

Skorna fick ryka

Kunde jag göra en lika bra smygning som på morgonen så kanske det skulle gå. Skorna fick ryka och rätt vind skulle beaktas. Men det var ingen vind så jag tänkte att detta kommer aldrig att gå och jag visste att jag bara skulle få en chans.

Jag smög sakta med många stopp för att verkligen komma nära och för varje steg ökade pulsen. Men sedan reste sig bocken med blicken rakt på mig. Jag hade honom på cirka 30 meter.

Symmetriska horn

Jag hade planerat innan och hade lockpipan i munnen bara för att kanske få en extra sekund av tillfället. Samma ögonblick som bocken reste sig fick jag ut lockljudet jag ville och han bröstade upp sig. PANG. Skottet satt i bringan, bocken la sig platt. 

Det lyckades, det kan inte hjälpas att man blir nöjd.

Det jag fick se när jag kom fram gjorde mig ännu stoltare. Bocken var en åttataggare! Hornen var så symmetriska att taggarna helt hade skymts, då jag bara sett bocken framifrån från vägen.  

En härlig kväll som var så mycket mer än bara en fin bock.

Samuel Edvardsson
Kalmar