Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 12/2024

Vinden viner och snön faller tätt när jaktsällskapet lämnar Patrik Erikssons gård på Norderön i mitten av december. Än så länge är snödjupet inget problem för jakt med drever, men prognosen visar att det kan komma ett par decimeter till under dagen. 

Rådjursparadiset Norderön.

Det är fortfarande dunkelt, men det känns angeläget att komma igång så tidigt som möjligt, när förutsättningarna är som bäst.

Den jaktliga planeringen är enkel, de två hundarna ska släppas samtidigt i var sin del av såten och Per Åke, som blir den enda passkytten, kommer att posta på generalpasset. 

När han ger klartecken släpps de båda hundarna och det blir två snabba upptag. Patrik befinner sig strax söder om generalpasset som går under namnet Hygget. Hans drevertik Maja får drevdjuret att börja bukta direkt i upptaget, så jägarna kastas direkt in i hetluften.

Jakten snurrar runt alldeles intill Patrik och Per Åke, men utan att någon får syn på rådjuret. 

– Det är verkligen tätt här, viskar Patrik. Om vi flyttar oss till hyggeskanten kanske vi kan få en skottchans.

Tät skog

Området vi jagar i består till största delen av tät skog där säkert många jägare skulle föredra att gå med hagelvapen. Men eftersom det finns kvar några älgar på tilldelningen är det klass 1-vapen som gäller för trion i dag.

– Det är ju dumt att missa ett tillfälle om det dyker upp en älg, förklarar Patrik. 

När vi når hyggeskanten hör vi hur drevern Maja närmar sig. Med ett tätt och intensivt drevskall öser hon på. En titt på pejlen visar att avståndet till hunden är under 300 meter och det minskar stadigt.

– Nu ska du se att rådjuret kommer att dyka upp framför Per Åke, viskar Patrik.

Mycket riktigt, drevdjuret, som är ett ensamt rådjur, kommer i stora språng över hygget, tätt följt av hunden. Per Åke följer rådjurets rörelse med sitt gevär, men vinkeln är bedrövlig så han håller inne med skottet.

Fortsätter bukta

Drevet fortsätter att bukta i närheten, men det uppstår aldrig något bra läge och till slut byter drevdjuret område.

 Lugnet lägger sig och Patrik börjar berätta om sitt stora intresse för rådjursjakt.

– Det är framför allt urvalsjakt på bock som upptar min tid. Jag håller koll på bockarna som finns i området med hjälp av tubkikare och kamera och följer deras utveckling. 

Patrik berättar att det är något som han har hållit på med i över 20 år. De bockar han tror har förutsättningar att nå medalj sparas och det har resulterat i en fin samling av guldbockar. 

– 2015 fällde jag Jämtlands största bock och året före den näst största. Så helt klart ger ansträngningarna resultat. Men när oktober infaller byter jag ut smygjakten mot hundjakt med min drever Maja, berättar Patrik. 

Rådjursstammen på den 800 hektar stora Norderön är unik för Jämtland och matchar lätt en bra jaktmark i södra Sverige.

– Jag har funderat många gånger på hur många rådjur som finns på ön, berättar Patrik. På våren när jag är ute och räknar, brukar jag ha mellan 130 och 170 observationer. Det är svårt att veta hur många man inte ser, men gissningsvis finns det i alla fall fler än 200 rådjur på Norderön, säger han.

Men det är inte bara på Norderön som det finns gott om rådjur i Jämtland. Runt hela Storsjön finns en stark population. Förklaringen ligger i att den stora sjön skapar ett lokalt klimat i området som är mer gynnsamt än i övriga Jämtland.  

Under tiden vi står och pratar hör Melker av sig. Han berättar att hans drevertik Mönstergårdens Pejla haft två fina drev och att han lyckats fälla båda drevdjuren. Pejla har nu tagit upp ett tredje rådjur som tydligen buktar bara några hundra meter bort från oss, men på grund av ovädret är hörbarheten betydligt sämre än normalt och vi hör inte ett skall från Pejla.

Avancera i buktområdet

Patrik tar fram sin pejl för att se hur det går med Majas drev. Hundsymbolen befinner sig mitt i ett rött nystan.

– Det buktar verkligen bra just nu. Vi skulle ju kunna försöka avancera närmare buktområdet. Problemet är bara att det är rena djungeln där borta och att komma till en skottchans där hunden befinner sig brukar vara nästan omöjligt. Jag tror det är bättre att vi fokuserar på Pejlas drev, säger han.

Patrik lämnar platsen vid hygget och börjar röra sig mot den kraftledningsgata där Melker har varit så framgångsrik under förmiddagen. På Norderöns högsta punkt stöter vi på Melker som är i full färd med att dra fram ett rådjur.

Magiskt ögonblick

Att komma till avslut på två olika drev under en förmiddag efter sin egen hund, när den dessutom presterat på topp, är en riktig höjdpunkt i en jägares liv. Inträffar då detta i goda vänners eller Svensk Jakts närvaro, blir ögonblicket givetvis ännu mer magiskt. Det är en märkbart stolt jägare som lägger viltet till rätta. 

– Vilken förmiddag det har varit, säger Melker. Det har verkligen buktat trångt, speciellt det första drevet. Jag såg drevdjuret flera gånger, men till sist stod jag rätt, säger han.

För tillfället befinner sig båda hundarna en bit bort, så Patrik och Melker börjar diskutera var de ska passa. Melker känner sig ganska övertygad om att jakten kommer att vända tillbaka till höjden vi befinner oss på, så han bestämmer sig för att stanna kvar på platsen.

– Jag följer kraftledningen ner mot färjeläget, då kommer vi lite närmare där drevet buktar just nu, säger Patrik.

En stund senare när Patrik stannar till, visar han upp skärmbilden av drevhistoriken. I området vi befinner oss har drevet passerat fyra gånger och det ser ut som Pejla är på väg hit ännu en gång.

– Det här är ett riktigt bra pass. Jag tror vi kommer att få se drevdjuret inom kort, säger Patrik och gör sig redo.

I och med att vinden blåser mot oss, kan vi höra hundens skall förvånansvärt bra. Den intensiva skallgivningen talar om att Pejla har bra kontakt med drevdjuret och spänningen stiger allt eftersom drevet närmar sig. För varje bukt kommer jakten allt närmare och inte helt oväntat dyker drevdjuret upp. 

Rådjuret stannar till i skogskanten och vänder sig om för att kontrollera om hunden fortfarande följer efter. När Pejla dyker upp sätter det full fart och passerar kraftledningsgatan med stora språng. 

Patrik sänker bössan, men innan han hinner säga något smäller ett skott i närheten. Det är Per Åke som har fällt drevdjuret när det dök upp på hygget i närheten av det torn där han sitter.

Fantastisk jaktdag

Efter att ha kastats fram och tillbaka i känslorna börjar det bli dags att avrunda denna fantastiska jaktdag. Jag måste erkänna att jag verkligen tvivlade på att det skulle komma något gott av den här jaktdagen. 

Den började riktigt dåligt, då jaktsällskapet försökte nå Verkön tidigt på förmiddagen med hjälp av en mindre båt. Vågorna såg först inte så stora ut, men när vi lämnade den skyddade båtplatsen började de skölja över båten och dagen höll på att ta slut innan den hade börjat.

När situationen började bli farlig vände Patrik båten tillbaka till Norderön. 

Nya planer drogs snabbt upp och det visade sig senare att dagen skulle utveckla sig till en riktig toppendag, trots snöstormen. Det blev till och med en jaktdag utöver det vanliga. Men vad annat kan man vänta sig när man släpper lös några riktigt inbitna jägare och deras jaktglada drevrar?

Thomas Ekroth
Text & foto