En simmande bäver både rör sig snabbare och tillryggalägger längre sträckor än på land. En skrämd bäver kan simma under vattenytan med en hastighet av cirka två meter per sekund, och det har iakttagits bävrar som förflyttat sig upp till 800 meter under vatten i ett svep.
Det innebär en dyktid på mer än sex minuter.

Trycka på botten
Hur länge en bäver som mest kan stanna under vattnet har diskuterats. ”Bäverdoktorn” Lars Wilsson, som studerade bävrar i både hägn och terrarium från slutet av 1950-talet, konstaterade att en bäver vid normal aktivitet under vattnet kommer upp till ytan för att andas ungefär var femte minut.
En skrämd bäver kan däremot ligga och trycka på botten upp till 15 minuter! Att bävern kan klara sig så länge utan att andas beror på att flera av dess kroppsfunktioner har anpassats till ett liv i vattnet. Blodtrycket sänks och hjärtat slår långsammare. Blodtillförseln till hjärnan, som är mest känslig för syrebrist, bibehålls dock genom omfördelning av blodströmmen.
För att undvika nedkylning i vattnet är också bäverpälsen konstruerad på ett särskilt sätt. Den består av en mycket tät bottenull samt stickelhår som sitter något glesare. Stickelhåren är tillplattade i den yttre delen och när bävern är i vattnet lägger sig dessa som ett skyddande täcke över bottenullen. Därmed skapas ett isolerande luftskikt som hindrar vattnet att tränga in mot kroppen.