Bakgrunden är en tax som skadades under jakt av ett vildsvin. Ägaren kom in till djursjukhuset med hunden som hade en sårskada på ena bakbenet, vilket var kraftigt svullet.
Hunden fick lämnas på kliniken över natten, då den blev undersökt och såren dränerades och syddes. Röntgen visade att benet inte var skadat, men personalen befarade skador på korsband och menisk. Ägaren uppmanades att överväga avlivning.

Nästa dag åkte ägaren till djursjukhuset där han fick veta att alternativet till avlivning var amputation eller annan operation. Eftersom klinikens ortoped inte skull vara på plats förrän efter helgen ville ägaren ta hem sin hund, vilket personalen motsatte sig. Ägaren fick skriva under på att han tog hunden med hem mot deras inrådan.

Omhändertagande

På måndagen undersöktes taxen av ortopeden, som dock inte träffade djurägaren personligen utan kommunikationen gick via en annan veterinär, som själv inte undersökt hunden. Hon framförde att ortopeden ansåg att hunden måste opereras för sina skador, alternativt avlivas. Ägaren bad då att få ut sin hund för att konsultera en annan veterinär eftersom han inte alls kände sig övertygad om att vare sig det ena eller andra var nödvändigt.

Veterinären motsatte sig detta och krävde att få namnet på den veterinär hundägaren avsåg att konsultera. När ägaren inte lämnade den uppgiften gick veterinären sin väg, för att komma tillbaka efter en stund i sällskap med chefsveterinären. De hade med sig ett beslut från länsstyrelsens veterinär om omedelbart omhändertagande av hunden.

Avvakta

Dock lämnades hunden över till sin ägare, som direkt åkte till en annan veterinär. Denna ansåg att skadorna var av en sådan art att operation inte var möjlig förrän svullnaden hade gått ner. Hon ville avvakta tills stygnen var tagna. Hunden fick smärtstillande och antiinflammatorisk medicin.
Väl hemma kontaktade hundägaren länsveterinären och ifrågasatte hennes beslut om omhändertagande. När hon fick höra att hunden stod under en annan veterinärs vård återkallade hon sitt beslut och stoppade polisen som annars skulle ha kommit och tagit hunden.

Under den följande veckan läkte hundens sår och svullnaden gick ner, den hade inte ont och började stödja på sitt skadade ben. Efter en vecka togs stygnen bort, ytterligare en vecka senare rörde sig hunden nästan som vanligt och var smärtfri.

Anmälan

Ägaren har därefter anmält de två veterinärerna på djursjukhuset samt länsveterinären till ansvarsnämnden för djurens hälso och sjukvård. Han anser att om han lytt de första två veterinärernas råd så hade hunden antingen avlivats, eller opererats helt i onödan. Nämnden har begärt in uppgifter och journalkopior.
Ansvarsnämnden har inte tagit ställning till anmälan mot länsveterinären, eftersom hennes beslut inte faller under nämndens behörighet. Ortopedens agerande kritiseras inte.
Däremot anser nämnden att den andra veterinären utnyttjat sin maktposition. Hon hade inte rätt att kräva namnet på vilken veterinär hundägaren avsåg att konsultera i stället. Hundens skador kan heller inte anses ha varit av så brådskande art att de ur djurskyddssynpunkt krävde ett omedelbart omhändertagande. Veterinären tilldelas en disciplinpåföljd i form av en erinran.