Det var under hösten 2017 som länsstyrelsens viltkameror upptäckte att den nya vargflocken som höll till i trakten av Bie norr om Katrineholm innehöll mörka eller närmast svarta valpar.

Den 4 oktober hölls ett välbesökt infomöte i Flodafors om de nya ”vargarna” där frågan om hundinblandning togs upp och följande vecka kom svaret från genetikern Mikael Åkesson vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Valparna var hybrider, så kallade F1:or, alltså första generationens korsning mellan hund och varg.

– Enligt lag får det inte finnas varghybrider i naturen så vi tog beslut att avliva hela kullen, berättar Lovisa Häggström, rovdjurshandläggare vid Länsstyrelsen i Södermanland.

Enligt vargforskaren Olof Liberg är det första gången i modern tid som varg och hund korsat sig i Sverige.

– Vi hade en sån korsning i Norge 1999 men där sköts alla valparna utom en och den tror vi fick skabb så alla i den kullen är borta, säger Olof Liberg.

”Ylva” uppvaktade hanhundar

I Sverige avlivades 1993 den då riksbekanta vargtiken ”Ylva” då hon strök runt och uppvaktade hanhundar som stod i hundgårdar. Anledningen var bland annat att man var rädd att hon skulle para sig med någon hund.

I sydöstra Finland har det förekommit varghybrider och enligt genetikern Mikael Åkesson förekommer det hybrider i många europeiska länder.

– I Spanien har man gjort genetiska undersökningar på 200 slumpmässigt utvalda vargar och kommit fram till att 1,4 procent var F1:or, alltså första generationen efter parning mellan hund och varg.

– När man sedan gick vidare och tittade tre–fyra generationer bakåt har man kunnat se spår av hund i nära fyra procent av proven, berättar Mikael Åkesson.

Att hybridisering mellan varg och hund förekommer i de flesta länder i Europa där det finns varg är klart.

– Det finns hybrider i Baltikum, Italien, Spanien, Ungern och även nu i Tyskland där vargen börjat komma tillbaka, berättar Mikael Åkesson.

Friska valpar

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, har obducerat de avlivade djuren från flocken i Sörmland och av obduktionsprotokollen framgår att samtliga individer var friska.

Alla var välnärda och ingen bar på dvärgbandmask eller trikiner.

Några skador fanns inte på djuren och vid röntgen kunde man inte hitta spår av metall, vilket i så fall skulle kunnat indikera att de någon gång blivit påskjutna.

En av valparna hade dock ett överbett medan en annan hade olika stora testiklar.

Tre av valparna hade svart päls vilket direkt indikerade att det var hundhybrider.

En av de svarta hybridvalparna, med tydligt markerade stående öron. Foto: Länsstyrelsen i Södermanland (viltkamera)

Enligt obduktionsprotokollet hade en av valparna ”… svartgrå kraftig päls, vit bröstfläck och något sattare kroppsbyggnad än vargar normalt har.”

En annan av de svarta valparna hade ”… områden i gulbrunt, framför allt på svansens undersida och buken.”

Av de sammanlagt åtta individer som avlivades var de sex valparna hybrider medan båda de vuxna djuren var vargar.

Hos tiken kunde man se sju så kallade implantationsärr i livmodern vilket visar att det funnits sju foster. Men på länsstyrelsen är man övertygade om att man fått tag på samtliga hybridvalpar.

– Sannolikheten att den sjunde skulle ha överlevt är så oerhört liten att vi är övertygade om att vi fått tag på alla hybrider. Vi har inte fått några indikationer vare sig från våra kameror eller från de avföringsprover som vi låtit analysera, säger Lovisa Häggström.

Varghanen – en ”plastpappa”

Den vuxna tiken var alltså mamma till ungdjuren medan den vuxna hanen inte hade någon genetisk koppling till valparna. Han var helt enkel en ”plastpappa” till avkomman.

Enligt Lovisa Häggström har man heller inte sett att hanvargen revirmarkerat tillsammans med tiken innan löpet utan hon tycks ha gått ensam och när hon började löpa parade hon sig med en hund. Därefter har varghanen dykt upp och de båda vargarna har slagit följe och bildat ett revir.

– Det första dna-spåret vi har av hanen är från den 1 april, berättar Lovisa Häggström.

Korsning med jakthund?

Men vad är det då för hund som vargtiken lyckades para sig med, och hur är det möjligt i dagens Sverige med vår mycket strikta hundhållning?

Det har gissats på något hastigt mötet i skogen med en jakthund, men är det troligt?

Om vi räknar med att tiken gått i höglöp runt den 1 mars och tittar på vad för slags jakt med hund som är tillåten då, så är det bara räv- och lojakt vid den tidpunkten.

Lojakt är utesluten då det inte förekom någon lojakt i Södermanland under 2017.

Återstår så rävjakt, vilket som regel sker med stövare av något slag. Men stövare, med sina hängande öron, som paras med hund med ståndöron brukar som regel ge avkommor med hängande eller ”skruvade” öron.

Titta exempelvis på alla ”gråwachtlar”, korsningar mellan gråhund och wachtel, vilka som regel har ”skruvade” öron.

Korsning mellan hundraser med ståndöron och hängöron resulterar normalt i avkomma med hängande eller ”skruvade” öron. Här ses tiken ”Daisy”, en korsning mellan gråhund och springer spaniel. Foto: Martin Liljeholm

Men ingen av de sex hybridvalparna tycks ha haft hängande eller ”skruvade” öron.

Om det inte är någon jakthund som är far till hybridvalparna återstår gruppen bruks- eller draghundar.

”Enklare kolla upp tänkbara hanhundar i trakten”

Enligt genetikern Mikael Åkesson är det möjligt att utifrån tikens och valparnas dna ”konstruera” vem hanhunden är, men det är komplicerat och ligger inte inom hans uppdrag.

– Vill man få veta vem hanhunden är så är det enklare att kolla upp tänkbara hanhundar i trakten, säger han.

Men vad säger då lagen ansvaret för ägaren till hanhunden som tiken parat sig med?

Frågan ställs till miljöåklagare Åse Schoultz:

• Om en vargtik närmar sig och uppvaktar en hanhund som står i hundgård (så som skedde med vargtiken ”Ylva” i Värmland) och hundägaren släpper ut hanen så hund och varg parar sig – har hundägare då begått ett brott?

– Det var en bra fråga, men rent spontant så vet jag inte. Kolla med Naturvårdsverkets jurister. Det var en otroligt intressant fråga, säger Åse Schoultz.

”Svårt hävda att det är straffbart”

Anders Ahlén är jurist på Naturvårdsverket och enligt honom finns det ingenting i jaktlagstiftningen som skulle vara tillämpligt när det gäller nämnda situation.

– Frågan är om det finns något i artskydds- eller djurskyddslagstiftningen som skulle vara aktuellt, säger han och bollar över frågan till Naturvårdsverkets Britt Forsén.

Men inte heller hon kan hitta någon lagstiftning som skulle gå att tillämpa.

I ett mejlsvar skriver hon:

”Det är förstås väldigt olämpligt att blanda in gener från tamhund i en vild stam av varg, som är genetiskt utarmad i en begränsad population. Det är dock svårt att hävda att det är straffbart enligt artskyddet. Möjligen skulle man kanske kunna se det som en genetisk störning av populationen, om det sker medvetet.”

Leif Andersson