fredag 29 mars

Hund

Spårskolan: Vad är vittring?

Samla på klövar under jaktsäsongen och lägg dem i frysen. Varje klöv går att använda flera gånger. Foto: Malou Kjellsson

För oss människor kan en hare tyckas vara en hare och lukta likadant hela tiden. Och förvisso luktar antagligen haren hare, men det vi kallar för doft, lukt eller vittring är de molekyler som till exempel en hare lämnar efter sig, samt de ämnen som frigörs från marken då djuret rör sig i terrängen.

Hunden lägger ihop alla dessa dofter och lär sig så småningom att en hare som sprungit på en väg är samma spår som haren som sprungit på fältet.
Det här vet alla som jagar in drivande hundar, men det kan vara bra att komma ihåg också när du lägger spår. Det är därför det är så viktigt att variera terrängen och lägga spår i olika väder.
Tänk också på att när du lägger ett spår blir det i själva verket tre spår; ditt eget spår, den släpade viltdelen samt blodet.
Skilj också på markvittring och luftvittring. När spåret är färskt finns en hel del vittring i luften och hunden går som i en ”dofttunnel”. Det här kan man tydligt se om det blåser. För att få hunden att verkligen gå på spåret är det därför bra att vänta några timmar innan man går det.

Spara viltdelar

Vanligast är att man använder sig av viltdelar, till exempel klövar, från det vilt man vet att hunden ska spåra mest.
Viltdelen dras i spåret med hjälp av ett snöre och läggs sedan i spårslutet. Bind fast den, så minskar risken att den försvinner om en räv skulle gå förbi.
Samla på dig till exempel klövar under jaktsäsongen och lägg dem i frysen. Varje klöv går att använda flera gånger innan den måste kasseras.
För att kunna göra fingerade skottplatser och lära hunden att markera dessa, liksom fynd i spåret, är det bra att också spara benbitar, skinnbitar och andra vilt-delar. Man kan naturligtvis ta skinn och ben från klöven, men man kan också göra i ordning små påsar i förväg och lägga i frysen.

Snitsla tätt

Snitsla mycket. Tro inte att du kommer ihåg var spåret går. Foto: Malou KjellssonFör att markera var spåret går används färgstarka snitslar. Slarva inte med detta i början, det är viktigt att veta exakt var spåret går. Annars är det lätt att du berömmer, eller bannar, hunden för fel saker.
Snitsla mycket. Tro inte att du kommer ihåg var spåret går. Men gå inte och stirra efter snitslarna sedan, utan koncentrera dig på hunden. Det är hunden du ska lära dig att läsa.
Tänk också på att det finns hundar som lär sig ”leta snitslar”. I sådana fall gäller det att snitsla diskret och inte mer än nödvändigt.
Vill man vara noga kan man ha snitslar i olika färger för olika saker, till exempel en färg för raka spår och en annan för vinklar, men man kan också sätta till exempel två snitslar vid vinklar och tre vid bloduppehåll.
Ett tips är att ta klädnypor med hål och sätta fast snitslarna i. Dessa kan man ha på ett snöre eller en ståltråd som man sedan bär över axeln. Då blir det lätt att sätta upp och ta ned snitslarna – och man sparar en hel del tid.

Malou Kjellsson

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.