Kronisk hjärtklaffsdegeneration är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hund. Den drabbar framför allt hundar av små till medelstora raser och de flesta insjuknar från medelåldern och uppåt. Hundar med kronisk hjärtklaffsdegeneration kan ha sjukdomen under flera år utan att det märks, men när hjärtat inte längre klarar av att kompensera för otätheten drabbas hundarna av hjärtsvikt, skriver SLU i ett pressmeddelande.

Sjukdomen leder till att hjärtklaffen mellan vänster förmak och kammare förändras i struktur och får ett onormalt rörelsemönster. Eftersom klaffen inte längre kan sluta tätt börjar blod läcka tillbaka upp i förmaket när hjärtat dras ihop, istället för att enbart pumpas ut i stora kroppspulsådern, säger Ingrid Ljungvall, institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU, i pressmeddelandet.

Ökad volym
För att kompensera klaffläckaget ökar volymen i vänster förmak och kammare, liksom vänster kammares muskelmassa. I avhandlingen beskrivs hur vänster kammare förändras hos hundar med olika långt framskriden kronisk hjärtklaffsdegeneration.

För första gången har modern tredimensionell ultraljudsteknik använts för att utvärdera vänster kammares volym och form hos hundar. Redan på ett tidigt stadium av sjukdomsutvecklingen kunde en liten ökning av vänster kammares volym ses, men först vid långt gången sjukdom syntes en påtaglig ökning av volymen. Vänster kammare får dessutom en mer rundad form hos hundar med långt gången sjukdom.

Sammantaget visar avhandlingen resultat som ökar kunskapen om de komplexa förändringar som sker i hjärtat hos hundar med kronisk hjärtklaffsdegeneration.
Min förhoppning är att kunskapen kan bidra till bättre omhändertagande av hjärtsjuka hundar i framtiden, säger Ingrid Ljungvall i pressmeddelandet.