Där skulle historien kunnat sluta. Lyckligt. Ägarna hade kunnat vara på plats och hämtat de båda hundarna inom några minuter, de bor bara någon kilometer bort.
Men personen på polisen som tog emot samtalet om att hundarna hittats, gav den unga kvinnan rådet att släppa dem igen. Ingen patrull fanns som kunde plocka upp dem. Och ingen kontroll gjordes i hundregistret att det saknades två bruna vorstehhundar i Kristianstadstrakten, för då hade ägarna kunnat kontaktas.
Upphittaren hade hundarna i sin bil men kunde inte ta dem med hem på grund av allergi i familjen. Så hon följde rådet och släppte dem.
Nästan två veckor senare hittades de av en slump. Eller resterna av dem.

Bad om ursäkt
Lena Åsheim och hennes man Per Åsheim har fött upp Vicki och Titus. De har nu bara valparnas mor kvar, plus ytterligare ett syskon.
– Jag ringde omedelbart till polisen när den unga kvinnan hörde av sig till oss efter ett par dagar och förklarade att hon hade hittat hundarna men uppmanats att släppa dem igen. Personen jag pratade med hos polisen blev mycket upprörd och bad så mycket om ursäkt. Hon sa också att de hade uppdaterat sina rutiner, berättar Lena Åsheim.
Hennes man kunde 13 dagar senare efter ett tips åka och hämta kvarlevorna efter hundarna och deras halsband, i en vägkant utmed väg 21. Han tror att de blivit påkörda av en lastbil som inte stannat.
Även då de döda hundarna hittades brast polisen i sin hantering. Kvinnan som fann dem ringde polisen som skulle sända en bil, men de gjorde ingen koppling till anmälan om de försvunna vorstehvalparna. Och det kom ingen bil. Det var två veckor sedan.
– De har fortfarande inte hört av sig till henne, säger Per Åsheim.

Ska godkännas
Mikael Persson på polisen i Kristianstad förklarar att det är polisens ledningscentral som tar emot anmälningar om saknade hundar.
– Borttappade hundar är inte prioriterade ärenden, men givetvis kollar man med hundregistret, säger Mikael Persson, som beskriver den inträffade händelsen som tragisk.
Han förklarar polisens rutiner. En anmälan om en borttappad hund ska först godkännas innan den blir sökbar i det rikstäckande datasystemet. I fallet med Vicki och Titus ringde ägaren Lena Söderberg Åsheim in och fick ärendet registrerat klockan 21.54. Det godkändes 22.12. Den unga kvinnan som hittade hundarna ringde strax efter 23. Alltså var anmälan om de saknade hundarna sökbar.

Moment 22
– Hennes anmälan kan ha stannat i växeln eller hos PKC (polisens kontaktcenter), säger Mikael Persson.
Han beskriver situationen den där sena februarikvällen som ett moment 22.
– Har vi ingen patrull att skicka, så har vi inte. Kan hon inte ta in hundarna så kan hon inte. Vad ska man göra? Det kanske kan ta sex timmar innan en patrull kan komma. Och Djurambulansen finns i Ängelholm, det tar lång tid att köra därifrån till Kristianstad. Hon kunde ju knappast binda fast hundarna och lämna dem i regnet, resonerar Mikael Persson på polisen i Kristianstad.

Djurlinjen stängd
Emelie Fransson Iskandarani vid polisens hundregister i Malmö bekräftar att det var en växeltelefonist som gav rådet att släppa hundarna lösa igen.
– I vanliga fall ber man att de håller kvar hundarna och ringer efter en djurtransport. Men den här natten var vi så underbemannade att djurlinjen var stängd, berättar Emelie Fransson Iskandarani.
Det har såvitt hon känner till aldrig tidigare hänt. Hon förklarar också att personalen i polisens växel inte har tillgång till registret med anmälda förlorade djur och alltså inte kunde matcha de hittade hundarna med paret Åsheims anmälan.
– Det hela är högst tragiskt och det är inte så vi jobbar egentligen eller brukar göra, säger Emelie Fransson Iskandarani.

Ska begära skadestånd
Men Per Åsheim kommer att gå vidare med saken.
– De har erkänt att de gjort ett stort misstag. Jag kommer att anmäla polisen för tjänstefel och eventuellt JO-anmäla också. Och jag kommer att begära skadestånd från polisen, säger han.
– Det håller inte att skylla på omorganisation, resursbrist och utbildningsbehov. Det måste vara erfaren personal som svarar i telefonen och vet hur saker ska hanteras, säger Per Åsheim.