– Nu skäller hon!
Roger vänder sig om på grusvägen och lyssnar in riktningen. Vi har gått några hundra meter mot bilen sedan vi kom ut på vägen, men nu hörs ett ståndskall i rakt motsatt riktning.
Vi hade båda gett upp hoppet. Dagen upplevdes som förbrukad. Det var långt mellan fåglarna och vi fann inga spår i form av myllgropar eller tjäderfjädrar. Trots att det var fina marker. Marker där man förväntar sig tjäder.
– Nu får vi sätta långa benet före om vi ska hinna fram medan det är så ljust att vi har chans att finna fågeln i trädet.

Lortig under buken

Dagen hade börjat bra. Med ståndskall efter bara några minuter. Men lagom när vi kom in på håll och det blev dags att lämna ryggsäckarna och börja ansmygning – så flög fågeln.
Så hade det fortsatt med de få fåglar vi haft kontakt med. Tiken hade jobbat bra, imponerande bra med tanke på sin ålder. Hon hade ännu inte fyllt två år. Hon gjorde förföljanden på fåglar som inte ville sitta och hon tog ut söket stort, vilket behövs i fågelglesa marker.
Men mitt över dagen, när vi egentligen gick i de allra finaste markerna, så var hon borta i halvannan timma och kom tillbaks med skitig päls under buken som tydde på att hon sprungit långt på grusväg.
– Nu skulle vi haft en kamera på hunden, sade Roger och berättade hur en bekant haft det på en älghund som kommit tillbaks med ett upprivet öra.

Något går förlorat

Den filmen visade att hunden kom fram till en död räv. Lite senare då den löpte på ett spår överraskades den av något med grå päls som var över den på ett ögonblick. Ett lodjur som försvarade sitt byte.
– Där var kameran bra. Fast samtidigt tycker jag det blivit alldeles för mycket prylar under jakten, fortsatte Roger. Särskilt jakt med skällande fågelhund är en jaktform med mycket själ och något av den går förlorad för varje modernt hjälpmedel som används.
Dessutom är det praktiska problem att hänga prylar på en så liten spetshund. En spenslig tik som Yscha kan inte bära värst mycket utan att hämmas i sin jakt. Roger använder mest den lilla Knut Eden-pejlen, trots att tekniken är gammalmodig.

Ta det lugnt

Vi skyndar tillbaks efter samma väg vi kom och snart närmar vi oss ståndskallet. Då lämnar vi grusvägen och följer en liten stig uppför en glesbevuxen tallbacke. Snart kan vi lämna ryggsäckarna och börja ansmygningen.
Vi närmar oss backens krön, och på andra sidan sluttar det ned mot en myr. Det är där i myrkanten hunden skäller och det är inte förvånande att Yscha funnit tjäder på den platsen. Vi hade tidigare passerat där och talat om den som en tjänlig tjäderbiotop.
– Här tar vi det lugnt, hade Roger sagt. Vi ska inte gå för fort, hunden måste hinna före och få chansen att resa ostörd fågel.
– Många går för fort. Jag brukar ibland under jaktprov dra hundägaren i rockskörten och viska… ”ta det lugnt… känner du inte hur det nästan luktar tjäder…”.
– Nybörjaren läser inte markerna som den erfarne fågeljägaren. Ser inte vad som är ”ståndplatser” för tjäder – nästan på samma sätt som fiskar har ståndplatser i en ström.

Leta en ny

Det är svårt att smyga i nedförsbacke. För att slippa det och istället komma runt och få en bättre ingång mot skallet väljer Roger att gå runt till höger, medan jag fortsätter fram till krönet och inväntar vad som komma skall. Jag ser hunden skälla i en samling granar och följer stammarna med blicken.
Men jag hinner inte få ögonen på någon fågel innan det smäller – och en tjäderhöna kastar sig ur ett av träden.
Den får luft under vingarna och seglar iväg ut över myren, med hunden efter sig som ett guldgult streck.
Fågeln förlorar höjd och kommer inte långt. Strax ute på myren tar den mark och blir snabbt upphunnen av hunden. När jag kommer fram är den död.
– Duktig vovve, uppmuntrar Roger den unga tiken. Det gjorde du bra!
Men Yscha visar måttligt intresse för den döda fågeln. Hon nosar lite när Roger lyfter hönan, men vänder på klacken och sticker ut på nytt sök.
”Det är väl inget att yscha om” verkar hon tänka. ”Det finns viktigare saker här i livet än att umgås över en död höna – som till exempel att leta upp en ny…”.
(Yscha är ett jämtländskt dialektalt ord med betydelsen ”förstora upp”, ”göra märkvärdigt”.)

Långsynt och skelögd

– Hon har aldrig varit särskilt bytesmedveten, och har inget intresse av att bli bjuden på tjäderklo, förklarar Roger.
– Hon är över huvud taget inte mycket för socialt umgänge. Kanske har det att göra med skadan på ögat, som drabbade henne som valp, och alla behandlingar det ledde till. Det var mitt eget fel att det skedde. Jag hade valpen i koppel och lät henne komma för nära en katt som hon blev nyfiken på, i tanken att det möjligen skulle lära henne vad det var för djur hon hade att göra med. Katten slog ett slag med tassen och en klo punkterade ögat. Bara genom en resa till norska Stjördal och en veterinär som är ögonspecialist, kunde ögat räddas, berättar Roger.
Men tiken har fortfarande sviter efter händelsen. Veterinären säger att hon är långsynt och man kan se att hon skelar med det skadade ögat.
”Men det finns viktigare saker här i livet” verkar hon resonera…

Tomas Johansson