När jakten börjar den 25 augusti är orrkullarna som fötts under försommaren fortfarande samlade, och de trycker ofta hårt när faror närmar sig. Under den här tiden fram till lövfällningen är det förnämligt att jaga orre med stående fågelhund, det blir många jaktsituationer om det finns fågel i markerna.
Under samma tid är det även mycket lönande att jaga orre med stötande hund eller med trädskällare.
När lövfällningen kommer och orrkullarna börjar dela sig är fåglarna med ens mycket skyggare. Då blir det en utmaning för alla typer av jakthundar. De rutinerade klarar uppgiften, andra klarar den inte.
Under senhösten, från oktober och framåt, är det dagsformen hos orrarna som till stor del avgör jaktlyckan. Vissa dagar är de samarbetsvilliga, de trycker bra för den stående fågelhunden och sitter bra när trädskällaren fått upp fågeln på kvist.
Under den här tiden är det få som jagar orre med hund, men de som prövar får ibland riktigt bra jakt. Fast räkna med att fågeln är besvärlig vissa dagar, särskilt om det blåser.

Trädskällare
Finsk spets och norrbottenspets är de vanligaste raserna som används. De hittar fågel på marken som de stöter upp i ett träd, där de sedan skäller på fågeln för att markera. En trädskällare hittar också fågel som redan sitter i träd.
Det skiljer stort mellan olika hundindivider hur de klarar av att jobba med orrar. Vissa trädskällare är experter på att hålla rätt på en orrkull där moderhönan gärna kacklar och flyttar sig i träden.
Andra trädskällare kan till och med ignorera orrarna och helt fokusera på tjäder. Men de allra flesta jagar orre och många gör det riktigt bra.

Rutin krävs
Att smyga på ett ståndskall är spännande men det krävs rutin för att hitta en kamouflerad fågel i ett träd. Även svarta tuppar har en förmåga att hålla sig dolda.
Däremot är skyttet av lite enklare sort jämfört med jakten över stående- och stötande fågelhund. Ett kombivapen med både kula och hagel är många jägares val för den här jaktformen.
Generellt är orren mer orolig än tjädern och sitter inte lika hårt på kvisten. Särskilt under vintern flyttar den sig ganska fort. Då gäller det att hunden är rutinerad och har bra förmåga att förnya ståndskallet.
Det innebär att hunden först med synen, sedan med hjälp av hörseln och vittringen hittar fågeln igen, när den bytt träd. Det kan handla om allt från 30 till 300 meter.

Stående fågelhund
Den stående fågelhunden söker av skogen i anpassade slag och stannar – står – när den känner vittring av fågel. Detta för att markera för jägaren, som då tar sig fram till hunden för att skjuta när fågeln stöts från marken. Man säger att hunden reser fågeln.
Rutinerade skogsfågelhundar hittar även fågel i träden. Vilken ras av de stående fågelhundarna man har spelar mindre roll, det som spelar roll är storleken på söket och fågelbehandlingarna.
Visserligen använder i princip alla jägare numera något hjälpmedel, som GPS, för att hålla koll på sin hund, men det är väldigt opraktiskt att ha en stående fågelhund en kilometer bort i skogen.
Fjället och ripor är en sak, skogsfågel en annan. Till skillnad mot ripan springer skogsfågeln gärna undan för hunden. Det bästa är därför om jägaren kan komma nära situationen ganska fort. I fågelsituationen är det lättare om jägaren rättar sig efter hundens arbetssätt än tvärt om.

Bäst tidigt på säsongen
Från 25 augusti och fram till lövfällningen är den bästa jakttiden. Men även senare på hösten kan jakten vara bra.
Om ni är två skyttar över den stående hunden krävs god kontroll. Skymmande skog samt att fågeln kan lyfta i snäva vinklar gör att skyttet blir lite svårare, och mer krävande säkerhetsmässigt.

Stötande fågelhund
En stötande fågelhund ska i sitt ursprungliga jaktsätt jobba slaviskt i snäva sök framför jägaren.
Det gäller också i skogen, men med undantag. För när hunden markerar att den hittat en löpa är det läge att släppa på rutinerna och låta den gå i löpan, medan jägaren följer efter tills fågeln lyfter. Hundens uppgift är att hitta fågel åt jägaren och eftersom skogsfåglarna gärna löper undan gäller det att anpassa jaktmetoden. Om hunden bara får gå i regelrätta sök kommer många fåglar att löpa undan och trycka.
Tidigt på säsongen när kullarna trycker hårt kan jakten med stötande hund vara mycket givande.
Från 25 augusti och fram till lövfällningen är jakten bra, sedan blir det svårt med stötande hund.

Christer Lindberg