Margareta Johansson med familj är på plats vid konstgrytet utanför Skara med tre taxar. Här finns ytterligare tio taxar på plats med sina ägare, plus ansvariga funktionärer från Västergötlands Grythundklubb. Dessa är Ingemar Larsson, grytdomare och grävlingsfogde, hans fru Cilla Bergman Larsson och grytdomaren Patrik Badh.  

Nybörjargrytet
Cilla dirigerar nybörjarbesökaren till en särskild inhägnad där Patrik för befälet. Här finns en lång trätunnel med en böj på mitten. Längst fram finns en grävling i en separat låda och det är också här som Patrik befinner sig för att ge råd och stötta och uppmuntra hund och hundägare.
Syftet med tunneln är att testa hundens rovdjursintresse för att sedan – efter ett eller flera träningstillfällen – avgöra om det är lönt att träna vidare eller inte. Hit styr Margareta sina steg, tätt följd av den knappt treårige sonen Axel som också vill testa skärpan hos sin Briotax.
Sylta, strävhårig normaltax, tvekar inte att ge sig in i den långa och mörka trätunneln. På några sekunder är hon framme vid lådan där grävlingen finns och skallar högt och intensivt.
– Det märks tydligt att här har vi en tax som visar både intresse och anlag, konstaterar Patrik efter en stund, och råder Margareta att testa det stora grytet senare under kvällen.
Även Nero, strävhårig normaltax, är intresserad av grävlingen men behöver lite mer träning innan han släpps i det stora grytet, tycker Patrik. Däremot är Topi, den unga strävhårsdvärgen, för dagen helt ointresserad av grävlingen. Kanske blir det ett nytt försök lite längre fram, säger matte Margareta.

Stora grytet
Under tiden som tunnelträningen pågår är det full fart i det stora grytet där Ingemar styr träningen med humor och fast hand assisterad av Cilla. Ingemar sitter vid den svängbara kitteln där grävlingen finns. Härifrån har han god uppsikt över grytet med de tre träningsgångarna under jord.
Bara en gång är tillgänglig i sänder, tack vare avstängningsplattor.
De två yttersta gångarna har nålsögon, stående eller liggande, som hunden ska ta sig igenom. Den tredje gången, mittgången, har en brunn med en hylla belägen alldeles framför kitteln där grävlingen finns. Gångarna är gjorda av träplattor som också täcker dem. Vissa delar är öppningsbara och här och var finns vimplar utplacerade, med vars hjälp man kan se var hunden befinner sig.

Trivs under jord
Gerhard Lilliestierna tränar sin normalstora strävhårstax Rufza. Det är ingen tvekan om att tiken trivs under jord. Så snart Gerhard släpper taget om henne tar hon sig ivrigt in i den första gången och blixtsnabbt är hon framme hos grävlingen som får sig en rejäl utskällning.
Där får hon hållas en stund innan Ingemar släpper ner luckan framför grävlingen. Förargligt, tycker Rufza och vänder om i gången. Med hjälp av vimplarna ser vi att hon tar sig an en ny yttergång och strax hörs hennes skall igen.
Proceduren upprepas: Rufza får skälla en stund på grävlingen som är i tryggt förvar i sin kittel, innan Ingemar stänger även denna lucka. Nu återstår bara den tuffa mittgången med brunnen, där Rufza konfronteras direkt med grävlingen i sin kittel efter hoppet upp på hyllan. Även denna utmaning klarar hon galant.

Kallas ut
Efter en stund avbryter Ingemar genom att helt sonika släppa ner luckan framför henne. Han uppmanar Gerhard att kalla ut Rufza, som motvilligt återvänder till sin nöjda husse.
Att även Ingemar är nöjd med Rufza är ställt utom allt tvivel. Däremot är det en väl bevarad hemlighet vad Patrik tycker om rovdjursintresset hos treårige Axels Briotax borta vid nybörjargrytet. Men Axel verkar nöjd. Och det är förstås huvudsaken för en liten taxentusiast.

Barbro Zetterberg