– Så här bra har hon aldrig drivit, utbrast Fredrik Lord och visade spåret på GPS:en då han kom tillbaks till elden efter att hunden drivit två timmar, tills räven gick i gryt.
Displayen visade ett virrvarr av spår i två ”nystan”. Räven hade bytt mark efter halvtid och börjat bukta i ett nytt område. Allt fanns tydligt dokumenterat.
Hunden, som är tre år och heter Lufsen, har jagat räv hemma i Limmared, men ett drev som detta hade hunden inte tidigare presterat. Nu var det en norrlandsräv som snällt buktat en god stund innan den gick i gryt.
Lufsen var en av de tiotalet gotlandsstövare som dragits samman i trakterna av Backe i Norrlands inland för en veckas jakt. Arrangemanget ordnades av Gotlandsstövareföreningen och var deras andra norrlandsresa. Året innan hade de jagat i Rajastrand väster om Dorotea och det gav mersmak.
Tio stövare, 14 hussar och en matte, hade hyrt in sig i Backe för att jaga hare, men framförallt räv. Det ligger lite i gotlandsstövarens signum att rävjakten prioriteras.
– Rävjakten är gotlandsjägarens formel 1, som Lennart Pettersson uttryckte det. Därför är det inte konstigt att gotlandsstövaren gärna jagar räv. Lennart har varit ordförande i föreningen under tio år och just lämnat över klubban till Paul Hedenberg.

Vinterväder och spårsnö

Nu var det tid för återsamling och byte av hundar. Jägarna hade delat upp sig i några grupper och jagade gemensamt och nu var det andra hundars tur att komma till skogs. Det var fint vinterväder med några minusgrader och en decimeter snö som kommit halvannat dygn tidigare, så det borde gå att få en ny mickel på benen. Och visst gjorde det…
Vi väntade också med spänning på hur det skulle gå för Kenneth Lilja och hans Astuens Hälge som gick jaktprov på en grannmark med en lokal domare. Rasen behöver jaktmeriterade hundar för att utvecklas och växa. Det finns idag bara 120 registrerade gotlandsstövare och rasen blev så sent som 1990 åter registrerad som egen ras, efter att tidigare tagits ur registret eftersom individantalet ansågs för lågt.
– Det har varit flera turer, där den även slagits ihop med andra raser, berättar Lennart Pettersson, men efter idogt arbete inom föreningen av bland annat framlidna Agneta Herlitz, är den åter en av kennelklubben registrerad ras.

Drevet kapat

Det dröjde inte länge förrän vi hade en ny räv uppe. Detta trots att Paul Hedenberg gått med sin hund Lukas för att resa en hare som han visste fanns inte långt från jaktstugan. Det blev istället räv…
Drevet gick norrut, parallellt med skogsbilvägen och vi var flera passkyttar som postade. Bland annat Alan Giahnström från Gothem på Gotland. Erfaren rävjägare som funnit sig en plats utefter en avstickare till den större vägen och där stod stilla på pass.
Räven lyckades krångla till det för hunden och under arbetet på tappten blandade sig en annan gotlandsstövare, tiken Stina, i saken. Det är vådan av att ha flera hundar lösa. Drevet blev helt sonika kapat av Stina som fortsatte med räven och fick den att vända och gå söderut, nästan i samma spår som den kommit.

Bra skjuts

Nu anade Alan att det var samma räv som de haft på benen ett par dagar tidigare. Då hade den aldrig gått över på den västra sidan vägen. Han kände sig därför stå fel och lämnade sitt pass.
Men då hände sig förstås som det brukar, att nu gick räven över vägen, en bit nedanför jaktstugan och sedan vände den på nytt norrut, denna gång på den västra sidan vägen.
Det var bra skjuts på drevet och snart kom räven i pass just där Alan tidigare stått. Den blottade sig mitt på vägen, men fick där syn på folk i vägkorset och kastade tillbaks den väg den kom.
Nu fick Stina lite problem och då släppte Magnus Eriksson sin Labbe. Det tog inte lång stund så var drevet åter igång, en tredje gotlandsstövare hade tagit stafettpinnen och drev räven.

Nytänd jägare

I vägkorset stod Karolina Petterson och lyssnade till hur räven nu gick söderut och det lät en stund som den tänkte sig över vägen där hon stod. Det var inte att ta miste på spänningen i hennes ögon, men så var hon också en nytänd jägare och berättade att hon tagit sin examen bara halvåret innan.
– Det här är toppen! När man fått smak på det så vill man bara ha mer.
Men till henne kom inte räven. Gissa istället var den kom… jo, där kanske inte så många tänkt sig, men där femtonårige Anton Lord som uppsynsjagade tillsammans med sin far, valt att stå – på Alans pass, där räven tidigare kastat…
Där kom den, bara ett tiotal meter närmare vägkorset, 30 steg från skytten. Anton hade satt sig på ryggsäcken. När han reste sig för att skjuta hann förstås räven reagera och det blev en upprepning, den tvärkastade och tillbaks samma väg. Första skottet tog i snön där räven just vänt, det andra precis när den nådde skogen.
– Ååååååå, stönade Anton när det stod klart att även det andra skottet nog var en bom.
Men nu hade räven fått nog av att hållas på den denna sidan vägen och tog samma vända tillbaks som den kommit, söder om jaktstugan och sedan över på den östra sidan vägen.

Ännu bättre

I kvällningen blev det tappt på ett hygge, efter att det snurrat på inom ett litet område vilket ledde till misstankar om att räven gått i gryt, eller möjligen blivit liggande om den fått något hagel i sig. Men mörkret föll och en avspårning fick anstå till dagen efter.
Istället blev det samling i jaktstugan där dagen summerades.
– Om inte räven hörde skillnad på skallet måste den tyckt att det var en sjujäkla hund att ha kondition.
Trivseln i stugan var på topp och Lennart Pettersson utbrast:
– Kan ni förstå hur bra det här är?!
Men det skulle bli ännu bättre när Kenneth Lilja som gått jaktprov steg innanför dörren…

Kort drev

Han började med att det blev ett kort drev på räv, och dröjde där så att alla trodde att provet var misslyckat. Men fortsatte sedan med att det blev nytt upptag. Han hade då dröjt sig kvar vid bilen och blev uppringd av uppfödaren som gick tillsammans med domaren och fick då höra att det nya drevet var med en hare.
– Är det hare? Då kommer det inte att gå länge, resonerade Kenneth. Hunden hade aldrig presterat något särskilt på hare.
Men senare kom ett nytt samtal. Nu är tredjepriset klart!
– Det var som tusan, det hade jag aldrig trott, sade Kenneth.
Lite senare ett nytt samtal, och meddelande om klarat andra pris. Och lite senare ytterligare ett samtal på telefon.
– Nu kan du ta bilen och komma hit, nu är förstapriset klart!

Tomas Johansson