SKK:s jakthundskommitté fattade i våras ett beslut om att jaktprov baserat på utsatta rapphöns inte är förenligt med SKK:s riktlinjer och råd vid utsättning av fågel inför prov och träning och därför inte längre kan genomföras.
Bakgrunden är handläggningen av en rapport från en domare på Retrievermästerskapet 2018, som kommittén bett Svenska spaniel- och retrieverklubben, SSRK, att redogöra för. SSRK skriver i sitt svar att man ”med dagens interna rutiner inom klubben, med skrivna avtal och regelskrivningar inte fullt ut kommer åt problematiken med bristande jaktetik”.

Rapphönans biotop

Det är utifrån detta som jakthundskommittén fattat sitt beslut att jaktprov med spaniel och retriever på utsatta rapphöns inte är förenliga med SKK:s riktlinjer. Man konstaterar också att rapphönans naturliga biotop är det öppna jordbrukslandskapet där man traditionellt jagar med stående fågelhund, inte diken och skogsholmar där spaniel och retriever huvudsakligen används.

”Utan faktabas”

– Man har tagit ett mycket olyckligt beslut, det går stick i stäv med vad vi kommit överens om och utan faktabas, säger Dan Persson, jaktvårdskonsulent på Gotland och regionalt fältviltansvarig på Svenska Jägareförbundet.
Han anser att SKK fattat det här beslutet för att komma åt ett problem man inte riktigt vill ta i, och ta hundfolket i kragen och få dem att behandla rapphönan som det fina vilt den är och inte se den som ett träningsobjekt.
– Det är inga problem att sätta ut rapphöns och ha jaktprov på dem om man gör det ”by the book”. Nu straffar man alla, även de som gör det här på ett korrekt sätt. Om man nu skulle göra något kunde man förtydliga att det ska finnas en biotop som är anpassad för rapphönan och framförallt foderplatser. Vad gäller diken och skogsholmar i åkerlandskapet så är det just där man många gånger finner rapphönsen, säger Dan Persson.

Dokument

Svenska Jägareförbundet, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges Yrkesjägareförening, Svenska Kennelklubben och Lantbrukarnas Riksförbund har gemensamt utarbetat och antagit dokumentet med riktlinjer för uppfödning, utsättning och jakt på utsatt fågel.
Under förutsättning att policyn och övriga regler för uppfödning av vildfågel för jakt, jaktträning och jaktprov följs anser berörda organisationer att verksamheten är en tillgång i viltförvaltningen.
Men i den gemensamma policyn konstateras också, i avsnittet om utsättning av fågel, att vid jaktträning och jaktprov med stående, stötande och apporterande fågelhundar gäller även Svenska Kennelklubbens föreskrifter och allmänna råd för utsättning av fågel.