Det är en av de där dagarna i december då det gäller att vara i gång med jakten direkt när det blir ljust för dagarna är så korta. I skogen väster om Högsby i Småland har Sven Månsson och jaktkompisen Pär Olsson träffats ännu en gång för att passa på att jaga en stund innan Pär börjar jobba fram på eftermiddagen.
I Svens bil finns också huvudpersonen för dagen om man nu kan säga så om en drever, nämligen Tölsebodas Vinni. Hon är bara två och ett halvt år men har redan hunnit vinna ett jaktprov och ett par utställningar. Ett liv med dreverjakt och egen dreveruppfödning har gett Sven massor av kunskap och stor erfarenhet.
– Allt började med att jag, tvärt emot farsans råd, följde med brorsans svärfar på jakt 1945. Han hade en fin drever, så då bestämde jag mig för att skaffa en själv, berättar Sven som i dag är 81 år.
Det gjorde han med besked, han har haft egen kennel i närmare 50 år och dessutom är han jakt-, exteriör- och spårprovsdomare. Hur många hundar han fött upp genom åren vet han inte riktigt men många är det och ett tag födde han också upp gråhund och strävhårig tax.

Lodjur i markerna

– Jag sköt 19 älgar en höst på stånd för en av mina gråhundar, men det är inte mycket att prata om, säger Sven.
Trots att han har ett gediget hundintresse så är det ändå drevern som ligger honom varmast om hjärtat och nu är det dags att jaga med Vinni.
– Vi ska väl inte bara prata, säger Sven och Pär verkar tycka att det är en bra idé.
Han ger sig snabbt iväg till ett pass på en bergsrygg en bit bort.
– Det är ju inte alls lika gott om rådjur som förr, och nu har vi fått lodjur i markerna, det märks på både hur många rådjur det finns och hur de uppträder, säger Sven.

Rakt på honom

Vinden friskar i som den ofta gör när vintrarna är milda och jag hoppas att Vinni har ett bra skall annars kommer vi inte att höra mycket av jakten. Sven släpper henne i kanten på en tät granplantering och nu är det bara att vänta och se.
Det tar inte lång stund innan tiken börjar väcka lite försiktigt och ungefär 15 minuter efter att hon släpptes kommer upptaget.
– Hon är duktig, säger Sven stolt.
Det är inga problem att höra drevet trots blåsten men så står vi också ganska nära. Till att börja med snurrar det runt inne i granplanteringen men efter en stund ger sig drevdjuret i väg åt Pärs pass.
– Nu ska du se att det smäller, det borde gå rakt på honom, säger Sven och myser.

På axeln

Men inget skott hörs och snart kommer skallen allt närmare oss där vi står vid kanten av granplanteringen. Svens drilling får hänga kvar på axeln, numera skjuter han inte så ofta. Drevet passerar oss på andra sidan en liten kulle men vi ser varken drevdjur eller hund trots att avståndet inte är mer än 60– 70 meter.
– Det var konstigt, säger Sven.
Pär byter pass till ett som är bättre nu när Vinni och drevdjuret lämnat området vid upptaget. Vi står kvar på passen en bra stund men till sist försvinner Vinni utom hörhåll och efter en stund försvinner hon också ur räckhåll för pejlen.
Sven och Pär tänder en brasa och sätter sig att prata en stund.
– Jag kör aldrig och letar efter hunden eller hämtar henne, det blir en ful ovana direkt. Det är bara att sätta sig och elda och ljuga, säger Sven och skrattar.

Vildsvin och explosioner

Han tycker att drevrarna har utvecklats mycket under hans tid:
– Mentaliteten i dag är mycket bättre än när jag började, i dag måste hundarna fungera också som familje- och sällskapshundar, säger han.
Den viktigaste förklaringen till den förbättrade mentaliteten tror han är utställningarna, där diskvalificeras en hund direkt om den visar aggressivitet. Kroppsligen har drevrarna blivit lite längre och grövre än de tidigare var.
– Det finns fortfarande ett stort intresse för rasen även om registreringarna har gått ner och det tror jag mest beror på att vi fått vildsvinen, säger Sven.
Vildsvinen är en av de tre stora förändringar som han upplevt under sitt jägarliv, de två andra är först älgexplosionen och sedan rådjursexplosionen.

Tillbaka igen

Efter någon timme vid elden börjar Vinni åter att synas på pejlen. Hon närmar sig sakta men målmedvetet och efter en stund kommer en trött men glad hund lufsande fram till husse.
– Jag är nästan säker på att det var en räv hon fick tag på, säger Sven.
Han tar fram ett litet jakthorn och tillsammans bjuder han och Vinni på en annorlunda liten konsert för en drever och husse. Sven tycker att det räcker med jakt för Vinni i dag.
– Ja, ett sämre intresse än jakten kunde jag ha haft, fast det kanske har blivit lite för mycket hundar. En del tycker väl att jag varit tråkig, säger Sven när han sätter in Vinni i bilen.

Ola Antonsson