Orden kommer från Maria Nordström, drevprovsdomare i Skaraborgs Taxklubb. Maria har genomgång med Ulf som strax ska släppa sin strävhårstax Nosa i provmarkerna utanför Götene. Själv har jag fått förmånen att vara med på drevprovet för att se hur det går till. Maria fortsätter genomgången och avslutar med att säga:
– En sak till. Tänk på att du åker hem med samma hund som du kom hit med. Hoppas vi får en trevlig stund i skogen för nu är det dags att släppa Nosa.
Ett tag efter drevprovet träffar jag Maria igen, denna gång på rådjursjakt. Nu jagar hon med bössa tillsammans med sin egenuppfödda strävhårstax, Ubsola Agda.

Varför ville du bli drevprovsdomare?
 – Jag är uppvuxen i ett jägarhem och var med pappa på jakt redan som sexåring. Men då var det mest för att få vara tillsammans med vår tax. Långt senare tog jag jägarexamen och började jaga själv. Dessutom tog jag fram egna taxar till drevchampionat. Då kände jag att jag ville utvecklas och lära mer om jakt. Därför blev jag drevprovsdomare, som jag varit i ett år nu.

Varför finns det så få kvinnliga drevprovsdomare? Du är ju en av bara två aktiva i Skaraborgs Taxklubb.
– Jag tror att det finns en fördom om att det är komplicerat och svårt. Sedan kan det vara så att vi inte riktigt vet hur vi blir domare. Det är inte så svårt, men vi måste sätta av tid, läsa in oss på regelverket och ta det seriöst.

Hur blir du bemött av hundförare och kollegor?
– Det varierar från hundförarhåll, både positivt och negativt. Det händer att jag får höra: Oj, är det en kvinna som ska döma! En del hundförare tror inte att vi kvinnor har tillräckliga kunskaper, inte vet vad drevjakt handlar om och att vi har för lite erfarenhet. Men som sagt, jag möter även hundförare som är positiva.
– Jag vill tillägga att jag bara fått positiv respons från domarna i min klubb. Jag har fått hjälp, råd och stöd på alla sätt och vis. De ska verkligen ha en stor eloge.

Kan det vara så att jakten är en manlig arena som avspeglas i synen på kvinnliga drevprovsdomare och varför ni är så få?
– Ja, fast vi blir ju fler och fler kvinnor som jagar. Men fortfarande är det mest män, så är det. Att vi inte är fler som dömer, både kvinnor och män, har säkert med tidsbrist att göra. Många har fullt upp med familjebildning och karriär och då räcker tiden inte till. Sedan är kvinnor ofta duktiga på att jobba med hundar i vardagen, med grundlydnad och träning, medan männen tar hand om hunden i skogen. Det påverkar nog också varför inte fler kvinnor blir drevprovsdomare.

Vad kan vi göra på nationell nivå för att få fler kvinnor att bli drevprovsdomare?
– Skapa mötesplatser för kvinnor och jakt, vilket inte minst Svenska Jägareförbundet gör på ett mycket bra sätt via det kvinnliga nätverket JAQT. Svenska Taxklubben centralt – och andra jakthundsklubbar – har också ett ansvar att lyfta frågan ur ett jämställdhets- och genusperspektiv. Varför är färre än fem procent av Taxklubbens drevprovsdomare kvinnor? Vad kan vi göra åt det?   

Och på lokal nivå?
– Här fyller lokalklubbarna och drevkommittéerna en viktig funktion. De kan informera och uppmuntra intresserade kvinnor och ge dem accept, råd och stöd. Helt enkelt ta emot dem som jag togs emot av min klubb! Då tror jag att vi får se fler kvinnliga drevprovsdomare framöver.
– Vänta! avbryter Maria ivrigt vår intervju. Nu har Agda fått upptag och driver för fullt. Lyssna på skallet? Hör du att det är flertonigt, nyanserat och hörs bra? Jag lyssnar, nickar instämmande och förstår att nu är intervjun slut. Jakten går först.

Barbro Zetterberg