Att analysera DNA som finns i saliv är en metod som vi håller på att testa och utveckla och nu börjar vi få in de första intressanta resultaten, säger Michael Schneider, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Västerbotten, i ett pressmeddelande.

Svårtolkade spår
Spåren efter angreppet på Strandkullen i Vilhelmina i juni 2008 var svåra att tolka. Länsstyrelsens besiktningsmän bedömde då att det med viss sannolikhet var ett lodjur som var förövaren. Facit från salivanalysen tyder på hund.
Det är mycket bra om man får facit i osäkra fall, eftersom det ger värdefull kunskap till besiktningsmännen, säger viltskadehandläggare Margaretha Sjögren.

Forsningsprojekt
Metodutvecklingen kring DNA ur rovdjurssaliv drivs av Viltskadecenter vid Grimsö forskningsstation i samarbete med Lunds universitet. Länsstyrelserna samlar in prover vid sina besiktningar av angripna tamdjur. Genetiska analyser av salivprover drivs som ett projekt under perioden 20072009 för att utvärdera den nuvarande besiktningsmetoden samt för att testa användbarheten inom förvaltningen.
Den största bristen idag är att metoden inte kan tillämpas på vargangripna hundar. Varg och hund är så pass lika genetiskt att det är svårt att skilja dem åt när de finns i samma prov. Vi får väl se hur användbar metoden blir så småningom, säger Michael Schneider.