P-O Eriksson har varit med från början. Det var han som föreslog dåvarande ordföranden Olle Ed att kretsen skulle starta en hundutbildning.

– Javisst. Det tar du hand om, sa Olle utan så mycket som ett ögonblicks betänketid. Sedan har det varit så.

Men P-O är inte ensam. Trojkan med Ove Ljung, Annika Olsson och Kurt Johansson kompletterar kvartetten som har kommit att betyda så mycket för eftersöksverksamheten här i nordöstra delen av Västra Götaland.

För ytterst är det skickligt genomförda eftersök och därmed mindre lidande för djuren det handlar om. En förutsättning för det är väl tränade hundar och välutbildade jägare.

Stort intresse

Mycket har hänt sedan de första kurserna hölls för tre årtionden sedan.

– Utbildningen var inte så omfattande som den är idag. Då handlade det mer om en kurs i grundlydnad. Nu satsar vi på ett helt paket med lydnad, spårning och inte minst utbildning av jägaren.

De fyra ledarna är på plats en dryg timma innan kursdeltagarna anländer. I år är de femton stycken.

– Egentligen är det lagom med tolv, men intresset var så stort att vi tog in några till. Utbildningen bedrivs i grupp men är samtidigt individuell för att nå bästa möjliga resultat. Då får det inte vara för många, säger Ove Ljung.

Dagens övning hålls på kursdeltagaren Esbjörn Aronssons marker några mil väster om Karlsborg. För att det inte ska bli för ensartat förläggs träningskvällarna till olika marker. Jägarna som går kursen kommer förstås från Karlsborg men också från Tibro, Skövde, Skara, Floby, Falköping och Hjo.

– Ja, ryktet om vår utbildning har spridit sig, och vi behöver inte direkt annonsera för att fylla kursen.

Ställer krav

Nu förbereds kvällens övning. 15 spårsatser görs iordning. Klövar från älg, rådjur och vildsvin som samlats in under höstens och vinterns jakter binds fast i lagom långa snören. Lika många flaskor med blod ställs fram.

Ove Ljung har med sig kartor där det är utmärkt var deltagarna ska lägga spåren samt en beskrivning hur spåret med vinklar, bloduppehåll och återgångar ska dras, motsvarande ett spårprov i öppen klass.

Ove Ljung ritar hur spåret ska läggas med vinklar, bloduppehåll och återgångar. Allt finns också på papper. Foto: Jan Henricson

– Vi har kommit så långt nu att det börjar bli ganska avancerat och ställer allt större krav på både hundar och förare, säger han.

Men det har tagit tid att komma hit. Man räknar med 60 timmar, även om kursdeltagaren Patrik Andersson tror det är betydligt mer än så.

– Snarare 80, säger han. Men det gör inget, för kursen är intressant och givande för både människor och hundar.

Hela ekipage

Inte att undra på att han tycker så. Det handlar långt ifrån bara att lära hunden spåra. I grunden finns en kurs i lydnad, men allmän hundkunskap och mentalkunskap står också på schemat.

Och så den viktiga delen att utbilda jägarna.

– Vi vill få fram hela eftersöksekipage med skickliga jägare och hundar. Därför har vi lagt in övningar med skottplatsundersökningar, mörkerskytte, skytte under stress och ansträngning, med mera, säger Annika Olsson.

Under tiden som spåren ligger till sig får deltagarna och deras hundar en duvning i lydnad. Dessutom får de gå ett kortare spår där ett vildsvinsskinn släpats fram till där det med huvud och klövar spänts fast på en plastdunk som dras på en pulka.

Att träna lydnad är en del i den omfattande utbildningen av hundar och förare. Närmast kameran Esbjörn Aronsson som går eftersök med en basset fauve. Foto: Jan Henricson

Att spåra utgör inte några problem för några av hundarna, utan de hittar snart fram till vildsvinspulkan. Det är när Ove Ljung börjar dra i vildsvinet som skillnaderna mellan individer och raser märks.

Då kastar sig till exempel en tysk jaktterrier omedelbart fram för att hålla vildsvinet på plats, medan en labrador tar det betydligt mer försiktigt och markerar på avstånd vad han spårat sig fram till i ungskogen.

Den här tyska jaktterriern som ägs av Patrik Andersson hade inga problem med att gå i närkamp med vildsvinsskinnet. Foto: Jan Henricson

Eftersök på allvar

Christina Eliasson som äger labradoren Challe går Karlbsorgskretsens eftersöksutbildning för tredje gången med tredje hunden. Det om något borde vara ett bevis på att kursen är bra, säger hon med ett skratt.

– Jag tycker den är mycket givande. Kursledarna ställer krav på oss och på våra hundar. De verkar också ha höga krav på sig själva och vill verkligen att vi ska lyckas.

Christina Eliasson går Karlsborgs jaktvårdskrets eftersökskurs för tredje gången med tre olika hundar. ”Det talar väl för att jag tycker det är en bra utbildning”, säger hon. Här uppmuntrar hon labradoren Challe när han spårat fram till vildsvinet. Kurt Johansson ger goda råd. Foto: Jan Henricson

Så gott som alla som går kursen är jägare. Under årens lopp har många fortsatt att träna sig själva och sina hundar och blivit eftersöksjägare med det ansvar ett sådant uppdrag innebär.

– Flera har gått vidare och engagerats i organisationen för trafikeftersök, NVR. Det tycker jag visar att det vi gör betyder något, säger Ove Ljung.