Det må vara att miljörörelsen agerar ansvarslöst, men handen på hjärtat, vem är det som ger dem möjligheten? Moderata riksdagsdagsmannen Bengt-Anders Johansson, med flera politiker, ondgör sig över sakernas tillstånd i debattinlägg efter debattinlägg. Man skyller på EU, miljörörelsen och Gud vet allt. Själva har man uppenbarligen inget ansvar.

Efter att på Svensk Jakts hemsida läst uttalande från några företrädare för riksdagen, kan jag konstatera att deras uttalande inte skapar något förtroende. De är nog alltför nära lierade med rovdjurstalibanerna för att våga visa vilka som bestämmer.

Det stör mig att personer inom Jägareförbundet anger 150 vargar som ett mål. Om förbundet ska ha någon trovärdighet inom de egna leden och utåt krävs att samtliga förtroendevalda och tjänstemän alltid framför förbundets policy som är högst 150 vargar och högst 1-2 revir per län, om jag har förstått det rätt.

I aprilnumret av Svensk Jakt Nyheter fanns flera kloka och tänkvärda inlägg om vårt största problem, vargen. Kanske är tiden nu mogen för att ta till storsläggan, för att våra politiker ska förstå att nu är det allvar?

Naturvårdsverkets kopplingar till miljörörelsen i Sverige, och i förlängningen till globala miljöaktörer, gör verket i högsta grad olämpligt att att handha jakt- och viltfrågor, skriver Gunnar Jakobsson i en debattartikel.

Så var vi där igen. Efter mötet angående vargarnas genetik som hölls med och på Naturvårdsverket i förra veckan står vi kvar och stampar på exakt samma ställe.

Visst, drevjakt är tveklöst den ultimata jaktformen för beskattning av vildsvinspopulationen. Men inte på våren. Och absolut inte om man dessutom kan tänka sig att nonchalerar jaktetiken.Och på tal om drevjakt. Drevjakt på vildsvin är inte det lättaste att organisera…

Som en kommentar till artikeln om drevjakt på vildsvin vill jag anföra följande: Ibland undrar man om inte tvåbenta svin är värst.

Jag anser att debatten från jägare visar en felaktig bild av vad jägarna har för åsikt i frågan. När man läser insändare och artiklar från jägarsidan verkar det som alla välkomnar vildsvin på sina jaktmarker, men så är inte fallet.

Var i helvete är vi på väg? Det frågar jag mig efter att jag läst artikeln som berättar om jägare som vill ställa till med folkadrev efter vildsvin i april–maj.

Jag tar det som en grov förolämpning när Svensk Jakt i sin artikel kallar de som organiserar (och har organiserat) drevjakt på vildsvin under våren för jägare. En jägare skulle aldrig i livet komma på en sådan urbota dum idé.

Det är kanske dags att sansa sig vad gäller jakten på vildsvin. I dag klagar många bönder, sommarstugeägare och villaägare på att det är för mycket vildsvin. Jag kan hålla med om att det är så på vissa områden, men då får man ju lösa problemen där, och inte bara skrika döda.

Med anledning av de vargtagna alpackorna som fanns innanför rovdjursavvisande stängsel, som inte avskräckte vargen.

Om man vill minska vildsvinsstammen så fungerar det inte med folkdrev. Vildsvinen gömmer sig i tätningar där drevarna aldrig kommer att få ut dem.

Det är viktigt att förstå att varg i hägn inte på något sätt tillgodoser bevarandesidans behov.

När vintern kommer är hög tid att börja säsongens stöd­utfodring. Framför allt är det viktigt att komma igång med utfodringen av fåglarna, där flera arter är starkt beroende av våra insatser. Det är också lämpligt att börja bygga foderhäckar, ­automater och holkar.

Vinner rovdjursutredningens förslag om antal vargar gehör finns det bara en väg vargstammen kan expandera, söderut. Den för jägare och landsbygdsbor dystra framtidsbilden målades upp vid ett stormöte om rovdjur i Smålandsstenar på måndagskvällen.

Stödutfodring fyller en viktig funktion genom att samtidigt minska viltets lidande och risken att stammarna kraschar under en tuff vinter.

En tvättbjörn har fångats på bild vid en vildsvinsåtel i Gamleby, Västerviks kommun. Jägareförbundets Mårdhundsprojekt har involverats för att försöka fånga in djuret.