Vid LRF:s stämma i slutet av maj uttalades att organisationen vill stoppa utfodring av vilt. På LRF-stämman beslutades att organisationen ska driva frågan om en lagändring så att länsstyrelserna ska kunna förbjuda utfodring av vilt i län där denna viltutfodring orsakar stora problem i jord- och skogsbruket.
Svensk Jakt kontaktade Nils Carlsson, vilt- och rovdjurshandläggare på länsstyrelsen i Skåne, för att få hans syn på saken.
– Överdriven och felaktig utfodring är absolut ett problem, men vi ska inte glömma att klövviltet är en viktig resurs för oss alla, anser han.

Hårt odlat

– Den enkla förklaringen är att skadorna överallt beror på för stora viltstammar och att djuren inte ska utfodras utan bara beta av naturligt foder, säger Nils Carlsson på naturskyddsenheten vid länsstyrelsen i Skåne.
– Men om djuren ska överleva på naturligt förekommande foder så måste det finnas sådant. I många områden idag är landskapet extremt hårt odlat, ända fram till vägkanten och ända fram till stengärdet. Finns det en kantremsa så besprutas även den av bara farten, fortsätter Nils Carlsson.
– I ett jordbrukslandskap som nästan helt saknar viltremisser finns bara den odlade grödan kvar som mat för det vilda. Och det är inte bara jaktbart vilt som missgynnas av det, anser han.

Återskapas

Nils Carlsson menar att om den snabba förlusten av biologisk mångfald i jordbrukslandskapet ska minska, så måste naturliga, obesprutade miljöer återskapas.
– Man kan faktiskt minska skadorna genom att lämna platser där viltet får äta. Rätt placerade viltåkrar är till exempel ett utmärkt sätt att gynna både jaktbart vilt och övrig biologisk mångfald.
Inte bara lantbrukarna utan även jägarna får en släng av sleven.
– Det finns absolut jägare som med överdriven och felaktig utfodring bidrar till både jordbruksskador, trafikolyckor och konflikter, påpekar Nils Carlsson.

Håller med

– Fälten kan inte bli större och mångfalden kan inte bli mindre, vi är nere på ett minimum viltfoder, säger Fredrik Jönsson, jaktvårdskonsulent i Skåne.
Fredrik Jönsson kan bara hålla med i vad Nils Carlsson på länsstyrelsen säger.
– Häckar och märgelgravar är en bristvara idag och skulle behöva anläggas. Framför allt på Söderslätt, där finns inte ens gränshäckarna mellan gårdarna kvar, de har ersatts av stolpar, säger Fredrik.
– En granskog skapar heller inget foder, där behövs viltåkrar och remisser, fortsätter han.

Skador

Inte bara vildsvinen kan ställa till stor skada i jordbrukslandskapet. Det kan även till exempel gäss göra.
– De slår gärna på stora fält, det är tryggare för där kan de upptäcka predatorer, som räv. Jag tror det skulle bli färre skador av gäss om fälten var mindre, säger Fredrik Jönsson.
I Skåne har det just startats ett samverkansprojekt som förhoppningsvis ska leda till både mer viltfoder och mindre skador på skog och mark. Projektet heter Skog och vilt i balans och har ett liknande projekt i Sydost som förebild.
Frågor som tas upp är: Var finns maten? Har vi det foder djuren efterfrågar? Vad händer om fodret tryter?

Samverkan

Det är Jägareförbundet i samarbete med Södra, LRF Skåne och EU:s landsbygdsprogram som driver projektet som ska skapa samsyn och öka kunskapen om hur man ska få klövviltstammar i balans.
– Vi måste samverka. Det spelar ingen roll om vi sysslar med jordbruk, skogsbruk eller är intresserade av jakt, vi måste visa förståelse och ha respekt för varandra, säger Fredrik Jönsson.