Trots massiv kritik ändrade den svenska regeringen i fjol våras reglerna när det gäller småviltsjakt på statens mark i fjällen, så att jakten ska upplåtas på lika villkor till utländska jägare som till jägare bosatta i Sverige.
Tidigare restriktioner för utländska jägare i form av exempelvis guidetvång och senare jaktstart slopades.
Grunden för regeringens beslut var två skrivelser, den ena från kommerskollegium och den andra från EU-kommissionen, som inkom efter anmälan från tre svenska turistföretagare och en norsk frilansjournalist.
Kommerskollegium ansåg att det tidigare svenska regelverket stred mot EG-rätten. EU-kommissionens yttrande var mer försiktigt. Kommissionen bad de svenska myndigheterna att inkomma med eventuella synpunkter och information om eventuella åtgärder som de planerade vidta för att förekomma tänkbara överträdelser av gemenskapsrätten.
Men regeringen vek sig direkt. Den 22 mars i fjol beslutades om ändring i rennäringsförordningen så att utländska jägare ska kunna bedriva småviltsjakt i fjällen på lika villkor som jägare fast bosatta i Sverige.
Vi undviker nu att hamna i EG-domstolen, sa jordbruksminister Eskil Erlandsson i ett pressmeddelande.
Men av våra grannländer är det hittills bara Sverige som tolkat bestämmelserna så att EG-rätten även skulle omfatta upplåtelse av jakt. I Norge, Finland, Danmark och även i EU-landet Polen har de egna medborgarna företräde i fråga om jaktupplåtelser på statlig mark. I stor utsträckning upplåts inte jakt över huvud taget till utländska jägare eller också förekommer olika restriktioner. Reglerna varierar från land till land.
Det framkom vid en föredragning på Jägareförbundets årsstämma i Västerås av jaktvårdskonsulent Hans Geibrink som på Fjällrådets uppdrag utrett frågan.
När det gäller Norge så ändrades reglerna för jakten på statsgrunn (gäller Nordland och Troms) i fjol så att även utlänningar numera får köpa jaktkort. För Finnmarks del så kan den tidigare statsägda marken betraktas som privat mark i och med det lokala självstyre som blivit följden av att Norge ratificerat ILO-konventionen.
I Finnmark kan reglerna ändras lite hur som helst, säger Hans Geibrink. Däremot är det glasklart när det gäller statens mark i de södra delarna av Norge, det som kallas statsallmenninger. Här upplåts jakt till fast boende i Norge och inga andra.
Danmark har ingen statsägd mark av jaktlig betydelse. Däremot allmänt vatten. Även här är det så att jakten endast upplåts till de som är fast bosatta i landet.
Finland är litet knepigare att redovisa. På statens vatten i havet och vissa insjöar har alla finska medborgare rätt att utan kostnad bedriva jakt och i norra Finland har de fast bosatta rätt att jaga på statens mark.
För övriga blir det lite krångligare, fortsätter Hans Geibrink. Övriga finska medborgare och utlänningar kan delta i utlottning av ett mycket begränsat antal jaktkort. Väntar man till oktober blir det lite lättare, men i början av säsongen uppges det vara nästan omöjligt att komma in på statens mark.
För den som är villig att betala ordentligt finns det dock möjlighet. Då handlar det om turistjaktföretag som säljer guidad jakt på statens marker. Exempel på fällavgifter som tillämpas är 335 euro för en tjädertupp. En orrtupp är litet billigare, 170 euro.
Även en svensk jägare som vill jaga på statens mark i EU-landet Polen måste gå via ett jaktreseföretag och betala för guidad jakt. Något annat alternativ finns inte.
Man kan väl sammanfatta situationen med att andra länder haft högre ambitioner än Sverige när det gäller att slå vakt om den egna befolkningens möjligheter till jakt, konstaterar Hans Geibrink.
Både Norges jakt på statsallmenninger och Danmarks jakt på allmänt vatten har överklagats till EU-kommissionen. Besked väntas inom kort. Beroende på innehållet i dessa besked kommer Fjällrådet att ta ställning till hur man ska driva frågan vidare.
Bernt Karlsson