Svenska Rovdjursföreningen fick för två år sedan 400 000 kronor ur viltvårdsfonden, det vill säga de pengar jägarna betalar in genom den statliga viltvårdsavgiften, för projektet spridning av rovdjursinformation på saklig grund. Vidare har bland annat Rovdjursföreningen mottagit 250 000 kronor för projektet Barnbok om varg, samt 500 000 kronor från annat håll för att utveckla en plattform för spridning av föreningens fakta.
Mot bakgrund av det har många jägare nu blivit fundersamma över olika uttalanden som kommer från företrädare för Svenska Rovdjursföreningen.
När skyddsjakten på den så kallade Pirttijärvivargen, som varit till stort besvär för samerna i området, genomfördes nyligen var reaktionerna från vargförespråkarna skarpa. Vargen avlivades av länsstyrelsens personal, och några vanliga jägare var inte inblandade i skyddsjakten.
Trots det är kommentaren från Torbjörn Eriksson, regionansvarig för Rovdjursföreningen i Örebro län, mycket hård:
Finns det ingen gräns för jägarnas och samernas hat när det gäller rovdjur. Det måste vara något galet när en människa inte har en spärr som hindrar att man blir blockerad och hatar så.
Uttalandet är ett typiskt exempel på den oförsonliga inställning som finns hos bland annat representanter för Rovdjursföreningen. Trots att länsstyrelsen både tillstyrkt jakten och personalen avlivat den från helikopter är det jägarkåren som får ta skiten tillsammans med samerna, säger Gunnar Glöersen.
Samtidigt ifrågasätter företrädare för rovdjursföreningen att Jägareförbundet i sitt allmänna uppdrag har fått tillbaka delar av informationsansvaret vad gäller stora rovdjur. I ett mejl till Jägareförbundet skriver Ylva Lindberg, Rovdjursföreningens representant i den regionala rovdjursgruppen i Örebro:
Skillnaden mellan våra organisationer är att vi inte är en intresseorganisation utan har större delen av svenska folket bakom oss utan att dessa anser (inser) att de behöver gå med i en förening för en så självklar sak som att våra inhemska rovdjur ska få finnas. En annan betydande skillnad är att vi ÄR sakliga i vår information.
Lite förvånad blev jag när jag läste mejlet. Inte för innehållet för det hör jag ofta från Rovdjursföreningen. Men att sätta det på pränt?! Tyvärr finns det en utbredd syn inom naturvården, inte bara hos Rovdjursföreningen, att deras argument är förmer än andras, säger Gunnar Glöersen.
Jan Henricson

Rovdjursföreningen måste ändra inställning

I sin nyutkomna bok skriver Naturvårdsverkets förre rovdjursexpert Anders Bjärvall att en framtida utmaning blir att få vargvännerna att acceptera nödvändig jakt på varg. Bjärvall verkar bli sannspådd, tidigare än han kanske trott.

2007 blev av allt att döma ett trendbrott i förvaltningen av stora rovdjur, särskilt gäller det vargen. Rovdjursutredningens förslag på regionalt inflytande och Naturvårdsverkets mer positiva inställning till skyddsjakt på problemvargar är två exempel på det.
Men det har samtidigt fått debatten att svänga. Tydligt är att de så kallade vargvännerna nu intagit en annan, mer aggressiv ton, i sin argumentation.
Så här skriver Anders Bjärvall i sin bok Trettio år med rovdjur och människor:
Då kommer vargarna att behöva skjutas. Många av dem som länge arbetat mot att vargar skulle få jagas, måste inrikta sig på motsatsen. Då måste de som växt upp och fått lära sig att vargen är en art som behöver allt skydd fås att förstå och acceptera den nya situationen. Det är inte säkert att det arbetet kommer att bli så mycket lättare än det arbete i andra riktningen som vi nu ägnat oss åt i 30 år.
Jag kan konstatera att Bjärvall säger samma sak som jag och Jägareförbundet, nämligen att utmaningen nu är att få opinionen att förstå att stora rovdjursstammar innebär att de måste jagas, säger Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöersen.
Dessutom är jag övertygad om att just det arbetet hade varit betydligt lättare om vi sakta men säkert ökat avskjutningen redan tidigare. Tyvärr är jag därför pessimistisk i fråga om beslutande myndigheter, opinionsmässigt, klarar av att ge tillstånd till så många vargar som krävs för att balansera stammen. Hoppas att jag har fel!
Jan Henricson