Enligt förbundet tas inte heller tillräcklig hänsyn till lokalbefolkningens möjlighet att leva och verka i kust- och skärgårdsområden, istället genomsyras förslaget av en överdriven protektionism.
Vikaresälen minskade kraftigt i antal under mitten av 1900-talet, delvis på grund av jakt, men framförallt beroende på utsläpp av olika giftiga kemikalier i havet. De senaste 20 åren har sälstammarna börjat öka och finns nu i stora och livskraftiga bestånd.
– Sälstammens ökning är ett tecken på att arbetet med att få bort olika typer av miljögifter från naturen har varit framgångsrikt, vilket är mycket glädjande, säger Hans Geibrink vid Svenska Jägareförbundet.
– Men nu har sälstammarna ökat till sådana nivåer att det är hög tid att återigen tillåta jakt på både grå- och vikaresäl. I annat fall är risken överhängande för att såväl husbehovsfisket som det kustnära yrkesfisket slås ut, fortsätter Hans Geibrink.
– Vi vill att det i en förvaltningsplan för vikare ska framgå att människan, liksom sälen, är en naturlig del i skärgårdsmiljön, säger Inge Öhrnerling från Jägareförbundets Kustråd.
– I den här planen finns inte mycket plats för mänsklig aktivitet i skärgården. I dag är det är exempelvis praktiskt taget meningslöst att fiska med nät, sälarna är så många och oskygga att de har vittjat näten långt innan fiskaren hunnit göra det, fortsätter Inge Öhrnerling
Jägareförbundet anger i sitt remissvar att de senaste årens hantering av sälfrågor har medfört att bilden av sälen har förändrats bland skärgårdsbefolkningen, från en resurs som är värd att vårda, till ett skadedjur som myndigheterna till varje pris ska skydda. Detta menar Jägareförbundet är mycket allvarligt.
– Erfarenheter från hanteringen av de stora landlevande rovdjuren har visat hur viktigt det är med acceptans från lokalbefolkningen, säger Hans Geibrink.