Först till kvarn på anmälan gällde. Vi var fyra som entusiastiskt nappade och gav oss iväg i gemensam bil de drygt 55 milen till trakten av Storfors i Värmland. Vi hade höga förväntningar på två innehållsrika jaktdagar och det fick vi verkligen!
Jägartorpet är en väldigt fin anläggning som drivs av Jägareförbundet i Värmland. Den ligger mitt ute i skogen med 4 000 hektar jaktmark.
Jaktledare för helgen var Merja Jansson och hon hade tänkt på allt och planerat för att alla skulle trivas. Ann-Britt i köket såg till att det bara var att sätta sig till dukat bord efter varje pass i skogen, vilken lyx.

Härliga dagar
Så till själva jaktdagarna. Passen var utlottade och klara, så vi placerades ut. Fyra hundförare med varierande raser för älgjakt gjorde det hårda arbetet i respektive såt. Skulle vi få se älgar, skulle vi få skjuta älgar, skulle det över huvud taget hända något?
Det var strålande sol, ett par minusgrader, lite spårsnö bägge dagarna. Svårt att inte röja sig på passen, allt knarrade bara man rörde på sig. Alla ljud hördes väldigt tydligt i det kalla vädret. Var det ens tår och fingrar som knakade eller en älg som knäckte någon kvist?

Löste alla problem
Det var en fröjd att stå och höra hundarna arbeta, att följa aktiviteten via radion och få rapporter om älgobservationer ute i marken. När skott ljöd undrade man vem som fått skjuta. Någon från Skåne? Det blev Susanne (från Värmland) som fällde djur bägge dagarna.
Huga vad stort allt är på en älg-tjur modell större! Bara att ta ur djuret är ett företag när man inte är van vid att hantera denna storlek på fällt vilt. Sedan skulle den ju ut ur skogen också, och dess-utom hade mörkret då hunnit falla och skogen är inte plan.
Men de värmländska kvinnorna hade varit med om detta förr och var definitivt vana att hugga i. Inget problem var för stort för dem inte! Men vi konstaterade på söndagen när en kalv fälldes att denna var betydligt lättare att hantera.

Mersmak
Det var verkligen fantastiskt skoj att få uppleva en jakt med enbart kvinnor på alla platser. Det var fyra trötta men mer än nöjda skånskor som satte sig i bilen på söndagseftermiddagen för resan hem. Återkommer chansen nästa år kommer jag gärna att anmäla mitt intresse igen!
Liselotte Hagberg