I en studie vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, har forskare undersökt svenskarnas attityder till skyddsjakt. En enkät, som skickades ut till 3 000 svenskar gav 1 751 svar i ett representativt urval av Sveriges befolkning, visar på en paradox: stödet för en allmän kontroll av vilda djur i den svenska naturen är lågt samtidigt finns det ett utbrett stöd för att skydda hotade arter genom skyddsjakt. 

Störst är stödet för ett mänskligt kontrollerat djurbestånd där det finns specifika skäl, till exempel där de jagade djuren kan utgöra en trafikfara eller risk för andra hotade arter. Men inställningen varierar beroende på art: att skyddsjaga rovfåglar och räv har lågt stöd, att jaga för mink, kråk- och måsfåglar betydligt högre.

Generellt är stödet för att kontrollera djur mindre i mer urbana miljöer och bland yngre.

Begränsa vargstammen
När det gäller varg vill ungefär 30 procent av svenskarna begränsa vargens utbredning och antal i mycket stor eller ganska stor utsträckning – vilket är i samma storleksordning som svenskar vill begränsa mink, kråkor och måsar. Stödet för en begränsning minskar med ålder och är lägre bland de med ett mer urbant boende, visar studien.
Kunskaperna om allmänhetens attityder är enligt de ansvariga forskarna nödvändiga för lyckade naturvårdsåtgärder.
Undersökningens resultat antyder att det är mycket viktigt med information om skyddsjaktens orsaker, liksom tydlig information om vilka arter det berör. Det gäller särskilt skyddsjakt i urbana regioner, säger Daniel Isaksson, filosofie doktor vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Vill du läsa mer kan du göra det i Daniel Isakssons avhandling (pdf-fil bilaga 5, sid 27-35) genom att klicka här.