– Framför allt är det bland abborrartade fiskar, till exempel abborre, gös och gärs, samt karpfiskar, till exepel mört, som skarvarna kan orsaka minskade bestånd och förändra storleksstrukturer, säger Maria Ovegård, i ett pressmeddelande.

Maria Ovegård har undersökt skarvföda på olika platser i Östersjön, på västkusten och i sjön Roxen och i dessa områden har hon sett att skarven främst äter fisk inom ett mindre storleksspann, mellan 10 och 25 centimeter.

– Om skarven fångar mycket fisk inom ett visst storleksspann kan det göra att populationsstrukturen förändras, säger Maria Ovegård, i pressmeddelandet.
En effekt kan då bli större, men färre fiskindivider. Detta misstänkts ha skett med abborrarna i sjön Roxen.

Konkurrens mellan fisket och skarvarna

Maria Ovegårds avhandling visar att det för vissa fiskarter och områden förekommer konkurrens mellan fisket och skarvarna. Skarvarna kan äta fisk i kommersiell storlek och därmed direkt konkurrera om fiskresurserna.

I framtiden hoppas hon att myndigheterna tar tag i skarvkonflikten. Det handlar inte bara om att förvalta fisk och skarv som naturresurser, utan även om att hantera den mänskliga konflikten om fåglarna.

Maria Ovegård föreslår därför att man motar bort skarvarna från områden där fisk samlas.

– Man kan till exempel skrämma bort fåglarna med laserljus eller mänsklig närvaro. Man kan också skydda den växande fisken genom att ordna med gömslen under ytan eller nät över vattnet. I vissa fall kan det vara aktuellt med jakt, föreslår Maria Ovegård.