Natursidan.se har talat med både förespråkare och motståndare till en återintroduktion och ställer frågan om vi ska ha en stam frilevande visenter i Sverige. En av förespråkarna för ett återinförande av visenten i Sverige är Carl-Gustaf Thulin, som är föreståndare för centrum för vilt- och fiskforskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Artrikedom och mångfald

– Vi behöver fler växtätare, och då i synnerhet gräsätare, som kan bidra till att hålla markerna öppna och skapa förutsättningar för artrikedom och mångfald i skogs- och odlingslandskapet, säger Carl-Gustaf Thulin till Natursidan. Han fortsätter:
– Vilda visenter kan bidra till att upprätthålla och utveckla det betade landskapets biologiska mångfald, och är troligen det närmaste vilda kor vi kan komma idag.

Betesdriften har minskat

Natursidan har även talat med Tomas Pärt, professor vid ekologiavdelningen på SLU i Uppsala som är expert på biodiversitet i jordbrukslandskap. Han är skeptisk till att frilevande visenter skulle skapa fler livsmiljöer för jordbruksmarkernas hotade arter.
– Att många betesgynnade jordbruksarter minskar eller har minskat kan till en stor del förklaras av att betesdriften minskat, men det behöver inte betyda att de dör ut. Snarare hamnar de flesta av dessa betesgynnade arter på en lägre nivå, precis som många fåglar i odlingslandskapet så som sånglärka och ladusvala säger Tomas Pärt till natursidan.

Många förespråkare

Det finns många argument både för och emot ett återinförande av visenten, något som klart framgår av Natursidans artikel där flera experter tillfrågats. De flesta är dock positiva och ivriga påhejare av ett återinförande.
Svensk Jakt har talat med Ronny Löfstrand, Jakt- och klövviltschef på Sveaskog för att få ytterligare en aspekt på frågan.
– Frågan om återinförande av visent är inget som diskuteras i Sveaskog men det känns klart tveksamt på kort sikt. Det framförs flera vällovliga skäl för en återintroduktion av visent men det är osäkert om det finns förutsättningar att hysa mer än ett begränsat antal visenter och om nyttan skulle bli särskilt stor säger Ronny Löfstrand.

Vilförvaltningens utmaningar

– Om vi kom till rätta med klövviltsförvaltningen i södra Sverige så skulle fler markägare våga föryngra med tall på sina marker och vi skulle få ljusare, öppnare skogar med det viktiga bärriset samt mer av rönn, asp, sälg och ek vilket skulle gynna den biologiska mångfalden över stora arealer. Om vi dessutom kunde skapa förutsättningar för lantbrukarna att fortsätta med betesdrift på våra kvarvarande naturbetesmarker så skulle vi gynna den biologiska mångfalden på riktigt.

– Viltförvaltningens största utmaningar är människorna och vi måste lära oss att börja med markägarna och andra berörda när vi vill åstadkomma förändringar. På landsbygden har vi tillräckligt med utmaningar som det är utan att Rewilding-rörelsen ska hitta på nya kul ”projekt” avslutar Ronny Löfstrand.