Lennart Johannesson.

Ända sedan den mycket begränsade vargjakten 2011, som senare skulle kompenseras 2012, har tilltron till rovdjurspolitiken dalat. När regeringen sedan tog bort taket för vargstammen, samt gjorde ett uppehåll i licensjakten har frustrationen i jägarleden nästan exploderat.

Det tidigare systemet med decentraliserade beslut på länsnivå, med ett tak för hur stor vargstammen skulle vara, samt en licensjakt som styrinstrument ingav hopp att det fanns en lösning på problemen, att man som liten människa på landsbygden kunde påverka.

Stammen ökar rekordsnabbt

En ny rapport från Skandulv visar på en rekordstor ökning av vargstammen sedan 2010. De upplevda problemen ökar i samma omfattning. Utan en licensjakt som begränsar tillväxten ökar också maktlöshet och vanmakt hos de människor som lever nära rovdjuren.

Jägareförbundet menar att dagens förvaltning präglas av kaos och haveri. Samtidigt har EU:s inblandning gjort frågan än mer komplicerad.

Nu har myndigheternas strävanden efter att nå gynnsam bevarandestatus för vargstammen har fått en ny, och kanske svårare, nöt att knäcka hopplösheten.

Politiker och myndigheter måste återskapa något för människorna att tro på att hitta en lösning. Men något förslag som ger landsbygdsbefolkningen nytt hopp verkar inte finnas.

Bara nationell nivå

   Jag har läst igenom Naturvårdsverkets förslag. Fortfarande pratar man bara om nationell status. Men i Värmland är det knökfullt av varg. Det går knappt att få in fler, här behövs verktyg för att sänka stammen till åtminstone de nivåer vi hade för några år sedan, säger Lennart Johannesson.

   Vi har en alldeles för stor andel av vargstammen oavsett vilka nationella nivåer som beslutas.

Tappat framtidtron

Att inte se någon lösning på de upplevda problemen föder känslor av hopplöshet och frustration. Ett annorlunda utanförskap där man som människa tappat framtidstron.

Lennart Johannesson förklarar att myndigheterna ännu en gång sätter rovdjuren framför människan. Han beskriver känslorna med siffror.

Om hela landet hade haft lika tät rovdjursstam som i Värmland hade det funnits cirka 3 500 vargar. Inte ens Naturskyddsföreningen kräver så tät vargstam. Men så har vi det.

Med en sådan situation, vem tror på en lösning, säger Lennart Johannesson.

Han tycker det är ett hån mot de människor som levt med vargen i 30 år, att inte kunna känna hopp, att inte tro på en lösning.

Det finns inga förslag. Det finns ingenting som skulle rädda situationen i Värmland. Man orkar knappt bli arg, så illa är det, säger Lennart Johannesson.