Man kan nästan säga att det var lite av en ödets ironi att just Börje Johnsson drabbades av den vådliga olyckan. Som ledare i jägarskolan och engagerad i den lokala jaktvårdsföreningen har han ägnat år åt att propagera för jakttorn av god kvalitet.

– Men jag får erkänna att det mest har varit med utgångspunkt från att vi ska ha de bästa förutsättningar att skjuta bra jaktskott. Säkerheten för jägaren som klättrar upp i tornet har jag inte funderat så mycket på, säger Börje Johnsson.

Han fick en abrupt och dramatisk påminnelse om hur viktig den är under älgjaktens andra dag. Börje hade fått ett pass i kanten på en betesvall på marker där han jagar norr om Eksjö.

– När jag gick upp i tornet gungade det lite, men det var inget jag tänkte särskilt på. Så är det ju i många jakttorn.

Greps av jättehand

Efter att drevet var över fick jägarna besked om återsamling. Börje plundrade sitt vapen och lade det tillsammans med ryggsäcken på torngolvet. När han satte foten på översta stegpinnen välte tornet.

– Jag upplevde det som att en jättehand slungade mig baklänges. Jag måste ha tuppat av för det första jag minns efter det är att min kamrat som åkt med mig i bilen ropade i radion och frågade varför jag inte kom.

Då låg Börje på marken fastklämd av tornet som hamnat på hans ben. Studsaren låg bredvid honom och ryggsäcken under tornet. Lyckligtvis hörde inte tornet till de högsta. Golvet var ungefär 1.80 meter över marken, lagom högt för att jägaren inte ska behöva klättra med vapen och ryggsäck.

– Men tillräckligt högt för att man ska slå sig ordentligt. Jag är tacksam för att där inte fanns någon sten eller stubbe där jag föll. Då hade jag inte suttit här idag.

Autopilot tog över

När Börje Johnsson kom till sans använde han inte radion för att kalla på hjälp. Chocken, förklarar han det med. Istället tog autopiloten och träningen från den tid då han var officer över.

– Jag började känna efter om jag fungerade. Kunde jag röra armarna, benen, hur kändes det i ryggen? Jag lyckades baxa undan tornet från benen och kom på fötter. Sedan tog jag studsaren och ryggsäcken och lyckades gå ut till bilen.

Börje avbröt jakten och åkte hem. De första dagarna åt han smärtstillande tabletter, men tre dagar efter olyckan var han tvungen att söka läkare. Vanlig röntgen och magnetröntgen visade inga skador, men smärtan var intensiv och tabletterna blev ännu starkare.

– Jag fick en ordentlig smäll i muskulaturen och i skelettet i ländryggen. Det har blivit långsamt bättre, men jag är långt ifrån helt återställd, säger Börje Johnsson när Svensk Jakt möter honom sju veckor efter olyckan.

Säkrare torn

Börje Johnsson har varit och pratat om händelsen i de två jaktlag han är medlem. Han menar att jägarna måste börja tänka på säkerheten när de bygger och sätter upp torn.

– På en del torn sätter man snedsträvor för att de inte ska blåsa omkull. Men att skruva fast slanor i alla fyra hörnen är också ett enkelt sätt att försäkra sig om att tornet inte ska välta när jägaren klättrar i det, säger Börje Johnsson.

Han kan inte säga att det var något direkt fel på tornet som välte när han skulle klättra ner från det. Det var byggt i tryckt virke, tillräckligt brett och inte för högt. Stegen var av den modell som är inbyggd i tornet, något som gör att man lutar sig lite bakåt för att kunna klättra.

– En lös rejäl stege som står i rätt lutning kan vara ett bättre alternativ, men jag tror att säkringen med slanor i hörnen som stagar tornet är en säkrare lösning, säger Börje Johnsson.