Överklagade lodjursjakten – förlorade på samtliga punkter

Kammarrätten i Sundsvall avslår samtliga överklaganden gällande licensjakten på lodjur i Dalarnas län. Därmed står länsstyrelsens beslut om lodjursjakt fast. Domstolen nekar även att begära förhandsavgörande från EU-domstolen.

Olle Olsson Publicerad 15 oktober 2026 - 14:59

Årets licensjakt på lodjur präglades av en juridisk cirkus. Två dagar innan premiären den 1 mars stoppade Kammarrätten i Sundsvall licensjakten i tio län efter att jakten överklagats av bland andra Naturskyddsföreningen.

Därefter malde juridikens kvarnar och så sent som den 17 mars gav Kammarrätten i Sundsvall klartecken för jakt i samtliga län där det beslutats om licensjakt på lodjur.

Men Kammarrätten i Sundsvall valde samtidigt att pröva länsstyrelsens beslut om licensjakt på lodjur i Dalarna.

Varför domstolen valde att pröva just Dalarnas lodjursjakt är okänt.

– Man kan bevilja prövningstillstånd av olika skäl, men vi motiverar inte det beslutet. Målet kommer att prövas helt enkelt, så får vi se hur den handläggningen blir, sa Henning Holmberg, adjungerat råd vid Kammarrätten i Sundsvall, i en intervju med Svensk Jakt.

Jakten fick dock genomföras i väntan på att kammarrätten slutgiltiga avgörande. 17 lodjur fälldes i länet.

Systematisk jakt

I Jaktkritikerna, Nordulv och Svenska Naturskyddsföreningen överklagan av lodjursjakten framgår att organisationerna anser att en systematisk jakt av en strikt skyddad art strider mot EU:s art- och habitatdirektiv. De pekar vidare på osäkerheter i inventeringarna, genetisk sårbarhet samt att jakt under parningstid innebär en allvarlig störning för lodjuren.

De begärde även att kammarrätten skulle inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

Avkunnat dom

Nu, sju månader senare, har Kammarrätten i Sundsvall avkunnat dom.

Kammarrätten avslår yrkandena om EU-förhandsavgörande då målet inte bedöms innehålla oklara unionsrättsliga frågor. Domstolen anser vidare att licensjakten är lämplig i förhållande till lodjursstammens storlek. Enligt rätten försvårar beslutet inte upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus för lodjur i Dalarna eller i dess utbredningsområde.

Rätten konstaterar också att länsstyrelsens syften – att ta hänsyn till tamdjur, fäbodbruk och rennäring samt att stärka den allmänna acceptansen för förvaltningen – ryms inom regelverket.

Strikt reglerad jakt

Kammarrätten slår vidare fast att lodjursjakten är strikt reglerad med krav på jägarregistrering, rapporthantering inom en timme och timvis kontroll av tilldelningen för att motverka överskjutning.

Sammanfattningsvis bedöms beslutet vara proportionerligt utifrån de behov som motiverar undantag från det strikta artsskyddet som lodjuren har. Därmed avslås samtliga överklaganden.

Så resonerade domstolarna

Kammarrätten, och även dessförinnan Förvaltningsrätten i Luleå, slår fast fast att Länsstyrelsen i Dalarnas läns beslut om licensjakt på högst 20 lodjur var lagligt, välmotiverat och proportionerligt. Domstolarna anser även att länsstyrelsen uppfyllt samtliga krav i svensk jaktlagstiftning och EU:s art- och habitatdirektiv.

De huvudsakliga skälen till att beslutet bedömdes vara rättsligt korrekt är:

Betydande säkerhetsmarginal för gynnsam bevarandestatus. Lodjursstammen i Dalarna (cirka 109 individer)och i det mellersta rovdjursförvaltningsområdet (cirka 481 individer) överstiger väsentligt de fastställda miniminivåerna på 47 respektive 347 individer. Inventeringsmodellen utgår från dokumenterade minimiantal, vilket gör att risken för underskattning av stammens storlek är större än för överskattning, framhåller domstolarna.
Godtagbara och lagstadgade syften. Licensjakten syftar till att förebygga skador och olägenheter för tamdjur, fäbodbruk och rennäring samt till att stärka förtroendet för rovdjursförvaltningen och därmed motverka illegal jakt. Domstolarna bekräftar att dessa ändamål är godtagbara och ryms inom de socioekonomiska, kulturella och regionala hänsyn som ska tas enligt EU-rätten.
Saknas andra lämpliga alternativ. Förebyggande åtgärder som stängsling och skrämsel utgör inte fungerande alternativ vid fritt betande djur inom fäbodbruk och rennäring. Licensjakt är därför det enda lämpliga verktyget för att anpassa populationens täthet i områden med hög koncentration av både lodjur och tamdjur.
Sträng kontrolldisciplin och skydd för honor. Lodjursjakten är strikt reglerad med krav på jägarregistrering, rapporthantering inom en timme och timvis kontroll av tilldelningen för att motverka överskjutning. Samtliga fällda djur besiktigas av länsstyrelsen och undersöks av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Dessutom infördes en honkvot på högst 8 vuxna honor som en konkret försiktighetsåtgärd för att värna stammens reproduktionsförmåga.
EU-rättsligt förhandsavgörande obehövligt. Kammarrätten finner att rättsläget var tillräckligt tydligt utifrån gällande praxis från EU-domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, vilket innebär att någon begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen inte behövs.