Jaktturismen får inte påverka viltstammarna negativt. Det är det mest grundläggande. Dels för att verksamheten i sig ska kunna bli långsiktigt hållbar. Dels för att det är en förutsättning för goda relationer med det omgivande lokalsamhället, jaktgrannar till exempel.
Det har också betydelse om företagaren kan visa att jaktturismen bidrar till den lokala ekonomin i glesbygden, säger forskaren Fredrik Dahl vid institutionen för Vilt, fisk och miljö vid SLU.
Rapporterna bygger på jämförande studier mellan Sverige, Finland, Island och Skottland och är publicerade av Helsingfors universitet. Fredrik Dahl är en av forskarna som deltagit.
Jaktturismföretagaren behöver själv delta i viltövervakningen på sina marker och anpassa jakttrycket efter fluktuationer i viltstammarna. Företagarens egna bedömningar bör även stämmas av mot nationella eller regionala bedömningar av viltstammarna.

Accepterar systemet
Trots att det finns betydande skillnader mellan länderna verkar alla parter (markägare och jägare) acceptera de system som finns för viltövervakning och de resultat som kommer fram. I Sverige är det övervakningen av ripstammarna och älgstammarna som man tittat extra på.
För att det långsiktigt ska bli bra behöver företagaren också ha långsiktig tillgång till jaktmarken, alltså antingen äga egen mark eller kunna skriva långsiktiga arrendeavtal.
Forskningen har också funnit att såväl markägare som fritids-jägare,  myndighetspersoner och jaktturismföretagare i norra Sverige är rätt ense om förutsättningarna för utvecklingen av en hållbar jaktturism.
Alla ser jaktturismen som en möjlig hållbar näring i glesbygden, men betonar att hänsyn måste tas till de lokala jägarna, framhåller Fredrik Dahl.