Johan Varenius på länsstyrelsens vilt- och fiskeenhet är noga med att poängtera frivilligheten samt jägares och markägares engagemang när Svensk Jakt ringer och frågar om projektet Dovhjort i samverkan.
– Jag vill understryka att detta är ett erbjudande till jägare, markägare och lantbrukare och inte något krav från vår sida. Vi ställer tillsammans med Jägareförbundet, Jordägareförbundet, LRF och skogsnäringen upp med hjälp och stöd om det önskas. Det kan handla om mallar för förvaltningsplaner, seminarier och informationsmöten, säger Johan Varenius.

Kvalitet och status
I projektplanens målsättning skissas vad Dovhjort i samverkan ska leda till: Bättre kunskap om dovhjortstammen, öka kännedom om stammen och därmed en bättre förvaltning, högre kvalitet, minskade skador på gröda och skog samt en ökad status för dovhjorten som art.
På Jägareförbundet är jaktvårdskonsulent Anders Nilsson positiv till länsstyrelsens initiativ.
– Jag är lite skeptisk till för långtgående planering vad gäller vilt som rådjur och vildsvin eftersom de påverkas så mycket av annat än jakt. Men för dovhjorten är dödligheten i områden utan stora rovdjur i stor utsträckning kopplad till jakt. Dessutom är det ett vilt som har en ganska förutsägbar reproduktion, säger han.
Tanken är att arbetet med dovhjorten ska ske inom älg- och kronhjortskötselområdens ram. Därmed behövs inga nya organisationer byggas. 

Positiva jägare
Och projektet har mottagits väl i jägarkretsar, intygar både Anders Nilsson och Johan Varenius.
– Jag vill säga att jägarna är väldigt positiva och tycker det här är en bra idé, säger Anders Nilsson. Jag tror på den här frivilligheten där vi inte kommer med några pekpinnar utan istället har rollen att tillföra stöd med till exempel planmodeller, fakta om arten och kunskaper om förvaltning och inventering.
Hur många skötselområden ska då gå med i projektet för att det ska anses som lyckat?
För Johan Varenius är det inte avgörande om det blir fem eller tio eller ännu fler.
– Det är klart att ju fler desto bättre, men vi skyndar långsamt och låter det här sätta sig. Inget hindrar ett skötselområde att komma senare, om ett år eller om två, säger han.

Konflikter finns
Varenius sticker inte under stol med att det finns en konfliktsituation mellan brukare och jägare och i vissa fall markägare i områden där dovhjortstammen är mycket tät.
– Men det här handlar inte om att länsstyrelsen ska bestämma hur många hjortar som ska skjutas. Det ska markägare, brukare och jägare själva komma överens om genom dialog, säger Johan Varenius och fortsätter:
– Målet kan i ett område vara att sänka stammen på grund av stora viltskador och i ett annat öka andelen vuxna handjur. Skötselområde själva sätter upp sina egna målsättningar. För att uppnå detta behövs en enklare inventering och med hänsyn till reproduktion en plan för hur målet ska nås.