Det finns trotjänare, och så finns det trotjänare. Bengt Karlsson hör till den senare kategorin. En eldsjäl som har ägnat hela livet åt att ta på sig uppdrag i jaktens tjänst – i jaktskytteklubben, i jaktvårdskretsen, i älgskötselområden och som eftersöksjägare längs våra vägar.

– Men nu har jag med ålderns rätt dragit ner på det mesta. Jag är revisor i jaktvårdskretsen och i älgskötselområdet. Och provledare för jägarexamen, som jag har tänkt att hålla på med några år till, säger Bengt Karlsson, som med glimten i ögat tillägger:

– Jag har tänkt slå rekordet, vem är det som har hållit på längst, frågar han jaktvårdskonsulent Fredrik Jönsson, utbildningsansvarig i Jägareförbundets region Syd, som också är med på Veinge jaktskytteklubbs anläggning denna gråmulna junidag.

Fler elever

Bengt tog själv jägarexamen under testperioden som pågick några år innan den blev obligatorisk 1985. När intresset för att ta jägarexamen ökade och eleverna strömmade till studiecirklarna, var han inte sen att ta ett uppdrag som provledare.

– De första åren med jägarexamen var så mycket annorlunda än vad det är nu, när många har grunda kunskaper om jakt och vapen. Då var det mestadels redan etablerade jägare som ville lära sig mer som gick studiecirklarna. De som höll i kurserna fick ägna mer tid åt att moderera diskussioner än åt att vara lärare. Du vet hur jägare är, alla vet bäst, skrattar Bengt när han minns tillbaka.

Till det bättre

Enligt Bengt har jakten och jägarna förändrats sedan kravet på jägarexamen infördes. Till det bättre. Etiken i jakten uppmärksammas och har fått en starkare ställning, och säkerheten vid vapenhantering är på en helt annan nivå. Det sistnämnda är något som han brinner för.

– Dagens jägare har ett helt annat säkerhetstänkande än tidigare generationer. När jag började jaga fanns det gubbar som jag inte skulle gå ut med i dag. Vapnen var alltid laddade och ibland osäkrade, säger han.

Hanarna uppspända

– Jag minns en äldre jägare som alltid hade hanarna helt uppspända på sin hagelbössa, till och med när han kom på sin cykel. För att vara färdig till skott om det dök upp en hare, som han sa. Sådant förekommer inte i dag, och skulle det hända skickas en sådan hem.

Bengt betraktar jägarexamen som en grundkurs där nya jägare får de baskunskaper de behöver för att inleda en jaktlig karriär. Och för att få vapenlicens, förstås.

– De får en bra grund att stå på, men för den som tror sig vara färdig jägare efter
att proven har avlagts väntar många överraskningar. Att vara jägare handlar om ett livslångt lärande.

Kan vara besvärligt

Svårast och mest att lära är det ändå i början. För den som inte har jakten med sig genom exempelvis jagande föräldrar, kan det vara besvärligt.

– Det är bara att hoppas att de kommer med i ett bra jaktlag där de är måna om de som ska ta över och ser till att de får lära sig mer. Jag har själv mött en jägare som hade skjutit 24 älgar, men inte fått lära sig hur man tar ur en älg. Så kan vi ju inte ha det.

Bengt vet inte hur många provtagare han har examinerat under de 40 åren. Men
räknar vi 20–25 nya jägare i snitt kryper det upp mot tusenstrecket. 

På frågan varför han håller på fortfarande svarar Bengt att han alltid tyckt att det varit roligt att engagera sig i föreningslivet.

– Och så är det positivt att få träffa nya människor, som har saker att berätta och är roliga att prata med. Jag brukar benämna mig själv socialjägare. Tar de bort kaffepausen i jakten så slutar jag jaga, säger Bengt Karlsson.