Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 10/2023

Många förknippar viltrika marker med södra Sverige. Men det behöver inte vara så, det kan finnas gott om vilt även betydligt längre upp i landet. Det vet jägarna i jämtländska Hållbacken i Åre kommun, för i de bördiga markerna som går i en halvö i Storsjön finns gott om både rådjur och kronvilt. 

Hållbacken.

Jonas Woxlägds taxtik Gravabekkens Ee Spruxa markerar tydligt att det finns vilt i såten redan innan tiken får komma loss ur sitt koppel. Samma sekund som hon kommer fri ljuder också de första väckskallen. I den mossbeklädda marken ser vi spår av både kronvilt och rådjur. Den rutinerade taxen Spruxa har hunnit fylla åtta år och hon driver både hjort och rådjur om hon får chansen.

– Hon kan gå och väcka ett bra tag på slag innan det blir upptag om det behövs, viskar Jonas, och mantlar försiktigt i en patron i loppet.

Vi hör Spruxas väckskall längre och längre in i såten. Samtidigt rapporterar Dan Björklund att hans tax Siri, dotter till Spruxa, har tagit upp och driver utanför såten.

– Det brukar vara så här, upptag på en gång, flinar Jonas.

Men däremot brukar inte jägarna vara så många som just den här dagen på de 1 200 hektar stora markerna runt Hållbacken.

– I vanliga fall är vi en eller ett par personer som är ute med en eller annan tax. Men i dag tänkte vi att det skulle passa att vara några fler så vi får något skjutet, berättar Jonas.

Allt för reportaget. Det verkar även Spruxa tänka, för väckskallen övergår till drevskall. 

Greppar studsaren

Jonas tar post efter en liten grusväg, framför honom går drevet på ett slybeväxt hygge. Greppet runt studsaren hårdnar då drevet kommer nära, nära. Vi hör också hur det knäpper från ett djur som smyger undan, men sikten är begränsad och varken rådjur eller kronvilt vill visa sig. 

Men vad gör egentligen det? Solen stiger över horisonten, taxarnas ihärdiga skall ljuder över nejden och livet är gott att leva.

Spruxa driver vidare, men tyvärr går drevet längre och längre från passkyttarna. 

– Kom, vi skyndar oss och försöker genskjuta drevet, viskar Jonas och lägger det långa benet före.

Snabbt och tyst

Vi springer så fort och tyst vi kan efter den lilla grusvägen, tar höger ut på en lite större grusväg och lägger i nästa växel. Spruxas skall hörs genom våra flämtningar, kanske hinner vi i tid.

I en svacka på vägen fattar Jonas post. Han ställer sig på knä och väntar. Vi hör taxens drev komma närmare och närmare. Till sist ser vi Spruxa på vägen, knappa hundra meter framför oss. Drevdjuren hann passera innan vi var på plats.

Jonas skyndar sig i väg för att genskjuta och fånga in sin jaktchampion. Det finns ingen anledning till att låta den tiken driva, långt bort från närmaste passkytt.

– Jag tror att det var kronvilt hon drev, säger Jonas. 

Vi går tillbaka, längre in i såten, och släpper Spruxa på nytt. Flera passkyttar viskar att de sett olika stänkrådjur från sina pass och Dan Björklund meddelar att han fångat in Siri och ska släppa på nytt från sin kant inne i såten.

Vi går sakta genom en äldre granskog och låter Spruxa söka ut i sitt taxtempo. Snart driver både hon och Siri på nytt.

Siris drev buktar fint inom ett begränsat område. Spruxas drevdjur väljer till en början att dra rakt fram en bit, förbi passkytten Lars-Åke Larsson, men tyvärr lite för fort och på lite för långt håll för att han ska kunna fälla det ensamma hondjuret.

Jonas Woxlägd tar pass inne i granskogen och vi bjuds på fin musik från två duktiga taxtikar. Tiden går och båda dreven buktar fint intill flera av passkyttarna.

De får se både drevdjur och stänkrådjur, plus ett par olika rävar. Bästa passet har Conny Åström. Han sitter perfekt i ett torn vid en hyggeskant och har dreven på var sin sida om sig och gång efter gång kommer de nära, nära.

Strålande drev

Efter drygt ett par timmars strålande drev kommer Siris skall närmare och närmare. Äntligen ser Conny drevdjuret och när det stannar upp 60 meter från honom låter han skottet gå.

Träffen är perfekt och det ensamma hondjuret faller till marken. Några minuter senare är Siri framme och taxglädjen är total. 

Samtidigt börjar åldern ta ut sin rätt för Spruxa, hon kopplas och jakten avbryts för återsamling. 

Vi går över åkrarna mot rådjursskytten Conny när Jonas drar planerna inför dagens andra och sista såte.

– Vi släpper två taxar även då. Det blir bröderna Zlatan och Zorro som får komma loss. Även de är valpar från Kamsåsmyrens kennel, berättar han.

För det är bara tax som gäller på Hållbackens marker. Här gör sig inga andra rådjursdrivande raser besvär. 

Det är förresten Jonas förtjänst att det blivit så.

– Det var jag som började jaga med tax här. Jag har haft några duktiga hundar genom åren och tagit 13 kullar på dem. Det har blivit så att fler som jagar här har tagit valpar från min uppfödning, säger han.

Ett bra kvitto om något för en uppfödare, så klart.

Det är en nöjd Conny Åström som berättar om de händelserika timmarna han haft i sitt torn.

– Jag har haft drev inpå mig hela morgonen och till slut kom Siris drev i pass. Helt perfekt, säger han glatt.

Siris husse Dan Björklund är minst lika glad.

– Det finns inget roligare än när någon får fälla ett djur för din hund. Det är mycket roligare än att skjuta själv, utbrister Dan.

Solen skiner och Oviksfjällen står som fond i söder. Utsikten är magnifik när vi ställer ut inför dagens sista såte. När passkyttarna är på plats stryker Bertil Johansson kopplet av en för dagen mycket ivrig Zorro, som försvinner i skogen med några glädjeskall.

Upptag!

Vi hinner inte gå många steg i den täta ungskogen innan upptaget är ett faktum.

Plötsligt hörs en ljuddämpad smäll från den andra sidan av såten. Det är Jonas Woxlägd som fällt ett av kiden från ett ekipage på get med två kid. Snart driver även Lars-Erik Larssons tax Zlatan, eller Zäta som han kallas, för full hals. 

Den närmaste timmen står de båda taxbröderna för fin underhållning med var sitt buktande drev inne i såten.  

Fler än en av passkyttarna får något av dreven nära och Dan Björklund ser även ett av drevdjuren utan att kunna skjuta ett säkert skott.

Gallrad  tallskog

Stig-Gunnar Humble har fattat post inne på en kulle omgiven av gallrad tallskog. Ett givet generalpass eftersom drivna rådjur ofta söker sig upp på höjder. 

Han blir heller inte lottlös.

Ett av taxdreven kommer allt närmare honom och en fin råbock kommer lunkande upp för sluttningen. Till sist stannar bocken och Stig-Gunnar låter skottet gå. Bocken blir kvar på platsen.

Men det kommer däremot ingen tax i bockens spår. Kanske var det ett stänkdjur, kanske tog taxen ett annat drevdjur strax innan skottplatsen. Det får vi aldrig veta. Men det är en vacker, äldre bock med hopväxta rosenkransar som fällts. 

– Jag jagar en herrans massa älg. Men jag uppskattar verkligen att någon gång kunna jaga även med tax, det är väldigt roligt, säger Stig-Gunnar Humble när han sätter i gång passningen av bocken.

Någon av jägarna måste dra vidare då arbetet kallar, taxarna fångas in och jaktledaren Jonas Woxlägd blåser av såten och jaktdagen. Tre rådjur har fällts och många, många fler har observerats. 

Får det vilt du förtjänar

Men vad beror det då på att det finns så gott om klövvilt långt uppe i norr? Ofta sägs att du har de viltstammar du förtjänar – och en stor förklaring till de viltrika markerna i Hållbacken är jägarnas ansträngningar att vårda viltet.

– Vi stödutfodrar så klart på vintern. Dessutom skjuter vi nästan uteslutande bockar och kid. Just i dag kände vi att vi kunde släppa lite på det där och därför fälldes det ett hondjur. Men att det skjuts en get någon enstaka gång är ingenting som påverkar stammen i det stora hela, konstaterar Jonas Woxlägd.

En annan faktor som påverkar är även att det finns få rovdjur i området. Varg finns inte alls och lodjuren är relativt få. Annat var det i slutet av 1990-talet då det var väldigt gott om lodjur runt Storsjön. På den tiden fanns knappt några rådjur alls i Hållbacken. Men i takt med att länsstyrelsen beslutat om att förvalta lodjursstammen finns det i dag gott om rådjur – och även en del lodjur.

– Vi ser lodjursspår ibland och visst tar de ett eller annat rådjur, men så kan det vara. Det ska självklart finnas lodjur här, men inte hur många som helst, det blir enfald, konstaterar Lars-Erik Eriksson.