Den 14 oktober ringde ett jaktlag honom om en påskjuten tjur. På passet hade tjur, ko och kalv stått på nära håll. Skytten hade skjutit ett skott och älgen hade tecknat men gått vidare med ko och kalv i släptåg.
– Ett lurigt eftersök. På skottplatsen låg tio snitthår, inget mer, berättar Linus Hougland.
Han och jaktkamraten Edvard Olander spårade 400 meter med jaktgolden Vassruggens Årja. Därefter släpptes östlaikan Björngapets Aska. Och 700 meter bort var upptaget ett faktum. Tanken var att laikan skulle stå och skälla fast tjuren en stund innan ansmygningen.
– Älgen vände då och gick mot skottplatsen. Samtliga passkyttar satt tysta och förarbetet av jaktlaget var förnämligt.

Stor tjur
De tog sig runt och rätt i vind innan de smög in. Det hade nämnts att det var en stor tjur med mer än tio taggar. Väl inne på ståndskallet var ansmygningen svår eftersom ungskogen var röjd.
– jag var så fokuserad att jag missat att kon stod och stirrade på mig. Men jag rörde mig långsamt och Aska hade plockat ut rätt djur och skällde på tjuren.
Tjuren vände upp och tack vare förstudier visste jägarna att kulfånget räckte. Linus tog första bästa chans.
– Tjuren rusade efter skottet men vi såg på pejlen att Aska blev stilla cirka 100 meter bort. Vi gick dit och meddelade på radion att tjuren hade påträffats, men inte konstaterats död ännu.
När de kom fram såg de att tjuren var död. Och när de fick se hornen fick de nästan en chock.
– En udda 18-taggar. Nio taggar på en sidan, och åtta på den andra. Otroligt stora skovelhorn!
Trofén tillföll första skytten och Linus tycker det ska bli intressant att följa hornbedömningen.
– Själv är jag nöjd med bra hundarbete, det är liksom min livstil; jakt med hund, konstaterar Linus Hougland.