Den stora nationalparken Washington Slagbaai på norra delen av ön är helt fylld av förvildade getter, cirka 2–3 getter per hektar. Drygt 10.000 getter måste utrotas i nationalparken för att ge den inhemska vegetationen en chans att återhämta sig.

Washington Slagbaai.

I dag dominerar sex olika kaktusarter totalt vegetationen i parken på grund av intensivt bete av de invasiva getterna, och de inhemska trädslagen har inte lyckats föryngra sig på väldigt länge.

Parken stängslas in i många olika delområden och tusentals getter fångas in av frivilliga och delas ut till lokalbefolkningen som ett uppskattat proteintillskott. När tätheten i varje stängslat delområde är för lågt för att det ska vara kostnadseffektivt för fångstmännen att arbeta, så måste de sista djuren skjutas.

Uppdraget för den svenska delegationen var att utbilda sex lokalt anställda personer i hur man bäst skjuter en get. Intensiva dagar med ballistik, säker vapenhantering, vapenvård, kulfångsutvärdering, anatomi, skottplacering, urtagning, flåning, slaktkroppshantering, kötthygien, jaktmetoder, eftersök, utrustningskunskap på schemat blandades med rejäla doser praktiskt övningsskytte på skjutbana.

Sista tiden av utbildningen tillbringades ute i fält inom de olika delarna av nationalparken med praktisk avlivning av getter.

Allt eftersom personalen byggde rutin och skjutskicklighet kunde skotthållen utökas och det kommer att bli väldigt svårt för getter att överleva i detta område framledes.

Terrängen var fruktansvärt svårarbetad då i stort sett hela omgivningen består av sex olika arter kaktusar som alla har sin speciella teknik för att orsaka maximal smärta för den som råkar vidröra dessa växter.

För nordbor var det heller ingen direkt njutning att arbeta i konstant värme, 33–36 grader varmt hela tiden.

P-A Åhlén
Projektledare för invasiva arter