En ganska vanlig fråga till Svensk Jakts vapenredaktion på senare tid är hur man ska vårda sin ljuddämpare. Detta är ganska okomplicerat, men skötselråden är lite olika från olika tillverkare.

De första generationerna av ljuddämpare var många gånger betydligt sämre än vad marknaden har att erbjuda i dag. Tidigare var det inte helt ovanligt att ljuddämparens inre bestod av obehandlad aluminium som inte stod pall för de heta och kemiskt aggressiva krutgaserna. I dag använder de flesta en kombination av rostfritt stål och brons för de inre delarna, samt aluminium som ibland anodiseras för ökad motståndskraft. Några tillverkare använder sig enbart av rostfritt stål som ger bra slitstyrka, men högre vikt.

Ta av dämparen efter skytte

Den enskilt viktigaste åtgärden för hög livslängd på ljuddämparen är att ta bort den från vapnet så snart man skjutit klart på skjutbanan.
Alla som andats in krutrök kan vittna om att det inte känns särskilt hälsosamt. Vilket det heller inte är, varken för människor eller för material.
När krut förbränns bildas såväl ammoniak som kondens, vilket fräter på både pipans mynning och ljuddämparens inre. Den som skjutit några serier på älgskyttebanan med dämpare vet att det ryker ganska länge ur dämparen efter avslutat skytte. Det är därför en god idé att skruva av dämparen så snart man skjutit klart.

En liten varning dock: ljuddämp­aren kan vara mycket het efter intensivt skytte och en arbetshandske kan göra nytta.

När man kommit hem från skjutbanan är det bra om den demonter­ade ljuddämparen kan stå upp med mynningen neråt. På så sätt får man bäst ur kvarvarande kondens. Undvik att ställa in ljuddämparen i vapenskåpet innan den har vädrats från ammoniak och kondensen har tork­at. Ett eller annat skott vid jakt föranleder knappast något behov av att skruva av ljuddämparen ute i skogen, men tänk på att ta bort dämparen när du kommit hem. I synnerhet om du inte har rostfri pipa på studsaren.

Delbar dämpare underlättar

Teleskopdämparna, det vill säga de som bygger såväl bakåt som framåt från pipans mynning, är populärast idag. De flesta av dessa är delbara vilket underlättar rengöring. En sådan rengöring behöver för normalbrukaren kanske bara utföras en gång om året.
Viktigare än själva rengöringen av en delbar dämpare är att verk­ligen dela den då och då och återfetta gängorna med något mer värmebeständigt fett. Låter man bli detta under längre tid kan det bli stora problem med att dela dämparen. I varje fall om den hängt med på jakt i ur och skur och då och då varit med på skjutbanan.

Skulle det ändå vara så att dämp­aren inte går att skruva isär med handkraft kan ett skruvstycke och oljefilteravdragare vara räddningen. Problemet med dessa avdragare är att de i regel är gjorda för en cylinder med större diameter än en ljuddämp­are. Men om den lindas med några varv innerslang till ett däck ökas diametern och dämparen skyddas mot tråkiga verktygsmärken.

Sot och avlagringar i dämparen är ganska enkelt att gnugga bort med en uttjänt tandborste och någon upp­lösande olja. Undvik de skarp­aste solventerna som finns då de kanske inte alltid är kompatibla med aluminium och eventuella plast­bussningar.

Ultraljudstvätt ett hjälpmedel

Har man en ljuddämpare som inte är delbar används en läskstång med mässing eller nylonborste. Var dock försiktig med linnelappar – det finns en del vassa kanter inne i dämparen, och det är mindre roligt att sätta fast en linnelapp inuti.

Ett annat hjälpmedel till ren­göringen är en ultraljudstvätt. Dessa kanske inte finns i varje jägarhem, men de är inte heller ovanliga hos handladdare som använder dem till att tvätta tomhylsor. Hett vatten och en rejäl skvätt diskmedel ger en skonsam men effektiv rengöring.
Naturligtvis ska ljuddämparen torka ordentligt innan den sätts ihop igen eller monteras på vapnet. Tryckluft och hårtork kan påskynda torkningen. Glöm inte att återfetta gängorna på en delbar dämpare samt att fetta in gängorna på vapnets pipa.

Mattias Lilja

• Så gör du ren studsaren