John moses browning (1855–1926) får kanske betecknas som vapengeniet nummer ett genom tiderna. Få uppfinnare har skapat så många odödliga vapenkonstruktioner för såväl civilt som militärt bruk som mormonen från Utah i USA.

Omkring år 1900 var faktiskt hela 75 procent av jaktvapnen som såldes i USA av Brownings konstruktion, främst av Winchesters tillverkning. Av olika skäl, kanske främst ekonomiska, började JM Browning under de första åren av 1900-talet sam­arbeta med Fabrique Nationale (FN) i Liege, Belgien.

Detta var början på ett fruktbart samarbete som består än idag.

Hos FN tillverkades också de första versionerna av den berömda FN-bocken, vilken var JM Brownings sista vapenkonstruktion. Det första patentet på hagelbocken togs ut 1923 men den kom inte i produktion förrän 1930, fyra år efter JM Brownings död.

Belgien och Japan
Än i dag tillverkas de finaste versionerna av Browningbockar i Belgien medan massproduktionen sker på Mirokus fabrik i Japan. Kvaliteten på den japanska produktionen är jämn och hög. Det är samma invändiga finish på de enklare instegsmodellerna som på de mer premiumbetonade vapnen med bättre gravyr och kolvträ.

Det har lanserats en del uppdateringar på hagelbocken genom åren. Oftast har det bara handlat om någon så kallad facelift där nyheterna bara varit av kosmetiskt slag.

Nu lanserar Browning sin modell B725. Man har behållit det välkända utseendet och bockens starka grundkonstruktion. Browningbockar har alltid haft en stark låsning och det ska mycket till innan man skjuter dem glappa.

Till vapnets nackdel hör att den höga lådan ger en stor öppningsvinkel när vapnet bryts. Detta är en av de saker man ändrat på med B725. Lådan har en något lägre profil än tidigare och en aning kortare öppningsvinkel. Inte mycket men det märks.

Den största nyheten är dock att man konstruerat ett mekaniskt enkeltryck. Tidigare har Browning använt sig av ett rekylopererat enkeltryck som brukar fungera väl men kan upplevas som lite långsamt.

Två modeller
Det lanseras två modeller av B725. Jaktmodellen har 70 centimeters­pipor, smal spång och en ganska slimmad kolv med ordinära kolvmått. Sportingmodellen har lite mera vikt, fylligare kolv och 76 centimeters­pipor. Vi har skjutit en hel del med båda modellerna och den personliga favoriten är sportingmodellen.

Visst innebär en sportingmodell mer vikt att släpa på men i mitt tycke uppvägs detta av skjutegenskaperna. Sportingmodellen har också en ny bakkappa – mjuk men ändå glatt och fastnar inte i kläderna vid anlägg. Gummibakkappor på hagelvapen är ofta en källa till förtret, men här har man fått till en bra lösning.

Det nya enkeltrycket är distinkt och man får känslan av att det går att skjuta andraskottet en smula snabbare än med tidigare Browningbockar. Detta är nog dock av en mer akademisk än praktisk betydelse.

Det väsentligaste är vetskapen om att vapnet tryggt och säkert växlar till andrapipan – och den känslan har man lyckats få till på bössorna.

Tätare choketuber
Den andra nyheten på B725 är nyutvecklade choketuber. De långa tuberna ser vid första anblicken ut som vilka choketuber som helst, men i den ände som ska vara neråt i pipan finns en patenterad mässingstätning.

Syftet är att den ska täta bättre för krutgaser och slagg och ge renare tuber. Efter idogt skytte lossades tuberna och de var faktiskt renare än de brukar vara, så det verkar fungera. 

Browning har lyckats bra med B725. De äldre modellerna, som fortfarande kommer att säljas, är inte dåliga på något sätt men visst innehåller B725 några nyheter som är mer än en kosmetisk förbättring.
Om konsumenterna anser vapnen värda det högre pris man får betala jämfört med enklare instegsmodeller återstår att se. Browning marknadsför sina vapen hos de lite större vapenhandlarna.
De lite mindre handlarna kan ta hem Browningvapen genom Gyttorp Jakt.