Du kan själv rota i detaljer och siffror. Som dessutom ändrar sig från dag till dag. Vad Svenska Jägareförbundets medlemmar kan fundera över är vad förbundet, som är en av de stora folkrörelserna med naturen i centrum, gör i miljöfrågan.
Svaret är genant: Jägareförbundet gör ingenting. I varje fall inget som märks. Detta trots att Jägareförbundet är en auktoritet när det gäller den vilda faunan i Sverige.
Den positionen gör det möjligt att med genomslag verka opinionsbildande gentemot medlemmarna och andra.

Inte ett pip om havet
Ett annat näraliggande problem är Östersjön. Den mår inte bra på grund av nedsmutsning och övergödning. Inte heller om detta problem säger Jägareförbundet ett pip. Detta trots att många jägare har sjöfågel – och säljakt på den jaktliga menyn.
Det är på våra jaktmarker och i det vilt vi jagar industrisamhällets alla molekylsopor hamnar. Trots det fortfarande inte ett pip ifrån förbundet.
Vad Svenska Jägareförbundet behöver är en väl förankrad och genomtänkt miljövårdspolicy. Skälen är minst tre.

Taktik och inflytande
Det ena är läget i sig. Det behövs opinionsbildning för att förmå allmänhet och politiker att ta konsekvenserna av situationen med det allt varmare klimatet på allvar och göra något åt problemet.
De andra anledningarna är rent taktiska.
Vill vi ha unga människor som medlemmar vill det till att förbundet också har en miljöprofil. Man behöver inte vara speciellt uppmärksam för att se att allt från bilar till bananer säljs med miljöengagemang som övertygande argument. Så också medlemskap i organisationer.
Den tredje anledningen är att ett välkänt engagemang för miljön är ett villkor för att omvärlden – allmänhet, media och politiker – ska lyssna på och ta till sig jägarnas synpunkter. Vi lever inte i ett vacuum, det finns organisationer i vår omvärld som gärna ser till att jägarnas åsikter sopas under mattan och att vårt inflytande förminskas.
Det är inte självklart att det finns spårsnö i framtiden om vi inte gör något!
Bo Lindevall