När (om) en människa blir svårt skadad eller dödad av frilevande varg i Sverige blir det enklare att finna de ansvariga. Dessa kan sökas bland de som ingick i ”Projekt varg” på 1970 talet. Sedan dess har dessa personer haft ett antal ledande befattningar i Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen samt som rovdjursutredare.
Senaste året har vi haft ett läge där alla försök från ansvariga myndigheter att genom skyddsjakt och licensjakt få vargarna skygga och hålla sig på avstånd från människor, har förhindrats genom överklagande till förvaltningsdomstolar.

Kan sätta gräns
Nu har regeringen lagt propositionen En hållbar rovdjurspolitik, och om det i höst blir beslut i riksdagen i linje med förslaget går det nog att ändra det jag skrev ovan till ”Om (när) en människa blir svårt skadad eller dödad av frilevande varg i Sverige.”
Finns det stöd i riksdagen för propositionen? Finns det risk för att en ny majoritet efter valet 2014 river upp beslutet om En hållbar rovdjurspolitik?
Om socialdemokrater och vänsterpartister menar allvar med en strof i den sång de sjungit i över hundra år kommer de att stödja propositionen i höst och inte riva upp den efter ett eventuellt maktskifte.

”Många rovdjur på vårt blod sig mätta
men när vi nu till vårt försvar
en dag en gräns för dessa sätta
skall solen stråla lika klar.”
Ur Internationalen från 1902 med svensk text av Henrik Menander.

I höst har lagstiftarna en möjlighet att sätta en gräns för antal rovdjur och om gränsen blir 170 till 270 eller enbart 200 har nog mindre betydelse. Om det inte blir någon gräns alls kan vi som bor och verkar där vargar påverkar oss utkräva ansvar vid valet 2014.

Sven Svensson
Borensberg