Klockan är 03.45 och det är dags att gå upp, idag är den stora dagen. Dagen då jaktåret för min del startar. Allt är färdigpackat, bössan och kikare är rengjorda. Man gör allt man kan för att smyga ut till bilen, men det går inte. Beaglen tittar ut från luckan i hundhuset, det höga pipandet bevisar att han vet vad som är på gång.

På vägen upp till marken står en stor bock på klöveråkern, 25 meter från vägen. Väl framme står get och tre kid mitt på vallen. I bortre kanten av åkern skymtar jag ännu ett rådjur vid saltstenen, är det bocken vi har sett i sommar?

Närmare och närmare smyger jag i kanten av granplanteringen, tornet står på ett hygge. Upp med kikaren och nu ser jag att det är bocken vi sett hela sommaren.
Om jag klättrar upp i tornet röjer jag mig. Det är bättre att leta stöd i kanten av planteringen. En liten gren går av och ett av kiden tittar upp. Geten lugnar ner dem, då hon inte ser mig.

Pulsen ökar

Jag har bara 30 meter till djuren. Ännu en gren knäcks, alla tittar upp. Blickstill står jag där och får nästan känslan av att rådjuren hör min puls slå fortare och fortare.

De fortsätter beta och bocken börjar närma sig, nu 90 meter bort. Jag hittar ett avblåst träd som blir bra stöd. Nu börjar pulsen lägga sig någorlunda, bocken ställer upp sig på bredsida och jag kramar avtryckaren. Tikkan gör sitt jobb tillsammans med Oryxen i 30-06.

Pulsen stiger på en tusendel av en sekund. Ett högt hopp, utskjutande ben och en rush på 25 meter – sedan trillar bocken ihop. Lyckan är total: råbock nummer två i mitt jägarliv!

Jacob Sundling