Jag får ibland höra att det fortfarande finns de som tycker att istället för att tjejer har en självklar plats i jaktlaget, så passar de bättre till att packa matpaketen till sina män när de ger sig till skogs med bössa och hund.

Ja, det är sant. I Svensk Jakts tema i nummer 7/2013 kan ni läsa fler liknande historier.

Av Svenska Jägareförbundets medlemmar är cirka åtta procent, eller 12.000, kvinnor. Tio procent, eller omkring 14.000, är unga jägare, upp till 25 år. Men majoriteten av förbundets medlemmar och Sveriges jägare är fortfarande män över 45 år.

Jag är ganska säker på att vi måste bli bättre på att spegla växande grupper i jägarsamhället, även om dessa grupper fortfarande är relativt små.

Vi talar mycket om tonalitet i Jägareförbundet. Om att bjuda in en bredare allmänhet i jaktgemenskapen: bland annat genom att visa på allt runt omkring själva jakten, såsom naturupplevelsen, viltmaten och hund­arna.

Självklart måste även Svensk Jakt bjuda in er jägare på ett bättre sätt, genom att lyfta fram alla er som också jagar, men som kanske inte faller in i den bredare bilden av vad som utgör en ”jägare”. Så att så många som möjligt av er känner att ni kan identifiera er med tidningen.

Vi frågade på Facebook om det fanns några som var intresserade av att fungera som exempel på den icke- traditionella jägaren. Med detta menar vi att frångå föreställningen om jägaren som medelålders man, i rutig skjorta, vars familj kanske har jagat eller haft tillgång till jaktmark i generationer.
Gissa om vi fick många svar! Ett urval av dessa kan ni läsa om i temat lite längre fram i tidningen.

När man talar om denna typ av frågor, att lyfta fram mindre eller nya grupper, så finns det alltid de som undrar om de inte längre är välkomna.

Det fina med att bredda sitt tilltal är att man inte alls behöver utesluta någon. Tvärtom. Vi är alla lika mycket värda och det är lika viktigt att känna igen sig i tidningen eller få chans att tillhöra ett jaktlag om du heter Yousra, 18 år, eller Bengt, 62 år. Men ibland måste man kanske jobba lite förebyggande, så att de som är färre i antal ändå får en chans att ingå, ta plats, synas och höras.

Alla är vi ju dessutom nya i början, och visst vill man kunna be om hjälp med att passa viltet, lära sig säker vapenhantering, skjuta in sin nya bössa, utan att det känns som att man inte duger till.

Vi måste alla hjälpas åt att integrera nya grupper av jägare och föra kunskapen vidare. Och självklart är det viktigt att Svensk Jakt och Svenska Jägareförbundet aktivt jobbar för detta.

De signaler vi jägare ska skicka till alla är att det är roligt att vara med i gemenskapen! Och är man ny så måste man få en sportslig chans, så att man känner att man är välkommen, och att man passar in.

+
Nu är det hög tid att träna jakthund­en inför kommande säsong. Spårträning, jaktprov, apportering, simning, cykla eller jogga med hunden. Så länge man inte bryter mot lagen, eller stör viltet eller grann­arna så träna på!

–
De jägare som använder ett ovärdigt språk som inte speglar den respekt och hänsyn som vi alla bör känna inför viltet, jakten och framför allt för de som inte jagar.