I arla morgonstund håller testledaren Bengt Eriksson genomgång med hundägarna, i en av Junsele djurparks samlingslokaler.
Det praktiska testet sker i ett så kallat bakhägn till djurparkens björnanläggning. Det byggdes år 2006 för att skapa ett testcentrum för björnhundar.
Under testet ska björn och hund kunna komma mycket nära varandra, men det finns hela tiden ett åtskiljande nät. Även hundföraren ska kunna vara med och stötta sin hund.
Ola Johansson från Stamsele utanför Strömsund är här med östsibiriska laikan Meister. På Bengt Erikssons order släpper han sin hund bakom en ås en bit från hägnet, varifrån man inte kan se björnarna. På andra sidan åsen väntar Sveriges äldsta och största djurparksbjörn.
Det är 33-årige Loke, med en levandevikt på omkring ett halvt ton, som kan skrämma hundar enbart genom sin storlek. Tillsammans med Loke går också den betydligt mindre björnhonan Moa, sju år.
Meister sätter full fart över åsen och ger sig omedelbart ner till björnarna och börjar skälla, intensivt och närgånget. Han växlar mellan björnarna och gör utflykter längs med stängslet för att se om det går att komma runt på något sätt och in till björnarna på riktigt.

Topprestation direkt

Loke bryr sig inte, men Moa förefaller road och hon springer med hunden längs stängslet. Då och då gör hon utfall.
Meister jobbar på ett utmärkt sätt och håller fullt fokus på björnarna hela tiden. Hundens arbete förändras inte heller av att ägaren, tillsammans med Bengt Eriksson, kommer fram till stängslet efter tio minuter. Meister fullföljer testet på oförändrat, utmärkt sätt. Enda problemet uppstår på slutet i samband med inkallningen. Meister vill så gärna stanna kvar hos björnarna.
– Nu hade du tur, som fick se en topprestation med en gång, säger den andra testledaren, Bertil Johansson, när han stiger ner från sin älgtornsliknande ställning varifrån han följt hundens förehavanden.

Farlig situation

Varje test eller prov genomförs med två domare. Bertil och Bengt jämför sina protokoll och pratar ihop sig. Resultatredovisningen får dock anstå tills alla hundar är klara.
Ingen av de följande fem hundarna förmår att upprepa Meisters prestation. Alla skäller visserligen på björnarna, men på litet olika sätt. Någon räddskäller och någon skäller från för långt håll. Någon har för stor respekt för björnarna och repar inte mod förrän ägaren infinner sig.
Det är bara Meister som blir godkänd. Han uppnår 46 poäng, ett absolut toppresultat och det skulle ha kunnat bli någon pinne ytterligare, om bara inkallningen gått bättre.
– Alla hundar här skäller nog björn i skogen och går säkert också att skjuta björn för, säger Bengt Eriksson. Men för att en hund ska bli godkänd för eftersök på björn, måste den göra mer än så. Den får aldrig släppa fokus på björnen, och den måste ligga på hela tiden och vara där björnen är. Den får absolut inte bryta och uppsöka föraren. Då uppstår en farlig situation för eftersöksjägaren.

Fulltecknad säsong

Test av eftersökshundar på björn sker i dag bara på Junsele djurpark. Hit kommer därför jägare från hela landet.
Verksamheten administreras av Jägareförbundet Mittnorrland, och kombineras med spårträning och eftersökskurser på björn. Ansvarig konsulent är Mikael Backman i Sollefteå.
Varje säsong testas ungefär 300 hundar, huvudsakligen älghundar, och av dessa blir runt tio procent godkända. Procentuellt flest godkända hundar har gråhund.
Ett test kostar 950 kronor för medlemmar i Jägareförbundet och 1.350 kronor för övriga.