Diskussioner om jaktprovens utformning pågår i många av jakthundklubbarna. Inom Svenska Dreverklubben tog diskussionen om jaktprovens betydelse för avelsarbetet extra fart efter en studie som granskat jaktproven och genetisk korrelation.
Ett opublicerat examensarbete från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Institutionen för husdjursgenetik, skrivet av Cecilia Lavén, där alla jaktprov mellan åren 1992 och 2006 (13.000 stycken) har analyserats, visar nämligen att det är låg genetisk korrelation mellan resultaten på jaktprov och allt bättre hundar.

Väcker diskussion

Avelsarbetets yttersta mål är att få fram bättre hundar, alltså hundar som bättre svarar upp mot respektive ras önskvärda egenskaper och beteende. Något förenklat kan man säga att det för dreverns del handlar om att klara av att på ett bra sätt finna och i lagom tempo driva önskat drevdjur under lagom lång tid. Drevern ska vara en allroundhund och också kunna användas för eftersök, samt vara en lugn och fin familjehund.
Lavéns handledare på SLU är Kjell Andersson, och han är även förste vice ordförande i Svenska Dreverklubben och ordförande i klubbens avelskommitté.
Under våren 2010 besökte han de drivande rasernas klubbar med presentationen av studien, för att väcka diskussion om jaktprovens betydelse för aveln.

Enhälligt beslut

Frågan är om jaktproven mäter rätt saker, eller om egenskaperna som bedöms är de rätta. Diskussionen ledde fram till ett enhälligt beslut på dreverstämman om att ändra jaktprovsreglerna. 
– Viktigast är att man slår ihop flera olika kategorier som alla har med drevförmågan att göra, till enbart en kategori som ska heta drevförmåga. Och så tar man bort poänggränsen för förstapris, och en del koder som ingen ändå tittar på, berättar Kjell Andersson.
– Det har också varit svårt att skilja på lydnad och samarbete, så även där blir det ändringar.
Sammanfattningsvis gör man det lättare för drevprovsdomarna att göra likvärdiga bedömningar, och genom att renodla kategorierna som bedöms ska man få fram egenskaper som kan ge mätbara genomslag i aveln.
Samtidigt med drevern gör också klubbarna för beagle och basset samma ändringar. Taxklubben följer inte med i de gemensamma reglerna. Inte heller Stövarklubben.
Martin Svensson, Mullsjö, är ordförande för dreverklubben och han tycker att det är bra med de nya reglerna.

Studeras utomlands

Jaktprovens användbarhet som avelsinstrument har också studerats i andra länder.
I Norge har man enligt en studie från 2002 sett att de så kallade fältproven kan fungera som ledning för avelsarbetet för stående fågelhundar. I Tyskland har man funnit samma sak och även sett bättre resultat hos minst en av de kontinentala fågelhundarnas egenskaper.
I Finland har forskare funnit att jaktproven inte fungerat för finsk spets, och inte heller fullt ut för stövare. Så frågan är het inom jakthundklubbarna.