Självklart kan man se det som ett misslyckande för Naturvårdsverket när vi nu fått två genetikbaserade domar i förvaltningsrätten, som går emot allt vad förvaltning av varg och renskötsel heter.
Det är alltid ett misslyckande för en myndighet att få sina beslut hävda i domstol, men jag är inte fullt övertygad om att berörda tjänstemän ser det som ett bakslag.
Domarna stämmer mycket bra med verkets agenda och hur verket agerat i vargfrågan.

I otakt med utredning
Jag undrar om våra folkvalda börjat fundera på varför? Det behövs inga djupare analyser för att inse var ansvaret ligger.
Nu ska Sverige, via samma Naturvårdsverk, tydligen rapportera in någon form av synpunkt i vargfrågan till EU i juni. Jag är inte riktigt på det klara med vad det här innebär, utom att ett vargantal kommer att ingå.
Det som bekymrar mig är att man gör det innan man gjort en socio-ekonomisk analys, den ska vara klar 31 augusti. Hur kan vi förbinda oss till något utan att ha analyserat konsekvenserna för berörda?
Kommer den analysen över huvud taget ha någon betydelse när Naturvårdsverket satt ner foten och kört sitt 380-spår till EU?
Det är väl ändå inte någon som inbillar sig att Naturvårdsverket kommer att komma fram till samma uppfattning som den politiska majoriteten i sitt ställningstagande, det tycker jag att deras tjänstemän har varit mycket tydliga med?

Argument gått överstyr
Domarna jag nämnde inledningsvis är fullständigt logiska med utgångspunkt från Naturvårdsverkets agerande. Man har drivit genetikspåret med alla medel, till och med baserade på en genetiskt perfekt vargstam som inte existerar. Det har uppenbarligen Förvaltningsrätten anammat.
Man har således lyckats så bra med genetikspåret att Förvaltningsrätten anser att man i det ena fallet skulle flyttat renarna alternativt betala samerna.  
I det andra fallet skulle vargarna först färgmärkas innan de fick skjutas vid jakt. Då får man nog dra slutsatsen att det genetiska argumentet gått överstyr.

Björn Isaksson
Bottnaryd