En korrekt konstruerad hund dör inte av förslitningar i sina leder. Den går in i seniliteten med en väl fungerande kropp, och dör i stället av till exempel cirkulationssvikt, njursvikt eller cancer.
Hundar ska kunna jaga flera dagar i veckan under hela livet utan att kroppen tar slut.
Överdrifter och felaktigheter av olika slag i hundens konstruktion kan leda till skador. Exemplen är många – för raka framställ, raka eller övervinklade bakställ, platta tassar, krokiga framben, för långa ryggar, för grova, tunga hanhundar. Allt leder till problem för hunden, och därmed för hundägaren, som inte kan använda sin hund till det den är avsedd för.
Tyvärr finns inte mycket skrivet, framför allt knappast någon vetenskaplig forskning, om hur hunden bör vara konstruerad för att fungera som bäst.

Inte för tung

Jakthundar behöver vara rörliga. Det är alldeles uppenbart att för tunga hundar inte kan gå hårt länge, annat än i undantagsfall. Men det är inte nog med att hundarna inte kan prestera tillräckligt bra på fältet eller i skogen. Hunden måste hålla länge. Det kostar tid, möda och pengar att få fram en duktig jakthund och den får inte ta slut när injagningen eller dressyren är avslutad,

Vanliga problem

Artros (benpålagringar) i armbågsleden är ett vanligt och smärtsamt problem hos retriever, som beror på snabb tillväxt. Sjukdomen är mycket vanligare hos hanhundar, som växer snabbare och blir större och tyngre.
En hund som bär tunga föremål i munnen bör ha en lång hals för att kunna balansera apporter. Ett tungt huvud, för grov, kort hals och en rakt vinklad front medger inte någon fjädring när hunden hoppar, framför allt hoppar ner från något. Det leder till högre belastning på de kotsenben hunden har i tårna. Den kan då få utmattningsfrakturer när den till exempel trampar på en rot och får en övertänjning av senan.
Även platta, lösa tassar ökar risken för övertänjning av böjsenorna i tårna.
Ett rakt bakben är predisponerat för patellaluxation, det vill säga att knäskålen hoppar ur led. I vissa fall av patellaluxation utgår felet redan från lårbenets ansättning i höften. Hunden vrider ut knäet och den blir hastrång, så kallad x-benthet.

Felaktig motion

Hundar som arbetat hårt eller motionerats felaktigt (till exempel cyklats i maximalt snabb trav långa sträckor) kan drabbas av instabilitet i övergången mellan sista ländkotan och första korskotan. Det leder till tryck på nerver och svåra smärtor för hunden, i denna ryggradens näst rörligaste led, framför allt när den ska hoppa.
En älghund kan vara riktig illa ute om den ska parera ett utfall från en älg men tvekar att hoppa undan på grund av att den har ont i ryggen.