Jag har svårt att förstå vad vi ska med regering och riksdag till om det inte är de som bestämmer vad som ska gälla.

Regering och riksdag lägger riktningen och de myndigheter som berörs av ämnet utför. Så enkelt är det i min värld.

I nuläget så bestämmer myndigheterna och politikerna bugar och bockar. Så uppfattar åtminstone jag situationen.

Hänsyn måste tas
Det måste i rimlighetens namn vara så att hänsyn måste tas till de som drabbas. Tänk om vi på landsbygden bestämde hur människor som bor i stan ska ha det. Vilket liv det skulle bli då.

Min uppfattning är att de politiker som yttrar sig i vargfrågan inte bryr sig om oss här ute. Vi är en marginell ohyra som man kan ortse ifrån, tycks det.
Detta evinnerliga tjat om att EU bestämmer visar klart att den nuvarande regeringen och tidigare sådana inte förstått vad EU står för. Diktatur och överstatlighet. Jag menar att Sverige helt och hållet själva besluta inrikespolitiken.

Krafter måste enas
Vad gäller vargfrågan så måste alla goda krafter som värnar verksamheterna på landsbygden samla sig. Det är vår överlevnad som står på spel. Jakten, djurhållningen, livskvaliteten att verka och bo på landet försvinner med vargen.

Ingen har saknat vargen de senaste 150 åren, innan den återutsattes i Värmland på 1970-talet. Att kunna släppa hund för harjakt eller älgjakt är för många en del av livskvaliteten på landet.

Nu måste Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Samernas Riksförbund, Fäbobrukarna, Svenska Fårägareförbundet, Jordägareförbundet, Kennelklubben, och andra organisationer som lever och verkar på landsbygden kasta all prestige och sätta sig ner och lösa problemet.

Det är bråttom nu.

Björn Hörberg
Fårbonde och jägare i Småland