Visst, drevjakt är tveklöst den ultimata jaktformen för beskattning av vildsvinspopulationen. Men inte på våren. Och absolut inte om man dessutom kan tänka sig att nonchalerar jaktetiken.
Och på tal om drevjakt. Drevjakt på vildsvin är inte det lättaste att organisera och genomföra. Den kräver mycket noggranna förberedelser och planering, god kännedom av marken, kunnig jaktledning, rigorösa säkerhetsbestämmelser och välgenomtänkta ordnings- och förhållningsregler.
Stora krav ställs på deltagarnas disciplin och inte minst skyttarnas skjutskicklighet! Ett godkänt skjutprov för deltagande i en drevjakt på vildsvin borde vara ett måste.

Små kunskaper
Många jägare har – vågar jag påstå – fortfarande förhållandevis lite kunskap om vildsvin i allmänhet och erfarenhet från drevjakter på vildsvin i synnerhet. Och från att samverka med för den delen. Den pågående intensiva och kontroversiella debatten tenderar till att tappa fokus från den egentliga sakfrågan, nämligen hur vi ska förvalta vildsvinen på ett jaktetiskt korrekt sätt.
Trots många och intressanta dokument med tema förvaltning har vi inte kommit särskilt långt i denna fråga. Istället har röster höjts om utrotning. Det är befängt att tro att vi kan utrota vildsvinen när vi inte ens kan förvalta dem.

Ekonomisk vinst utesluts
Debatten handlar mycket om jakten, jägarna och skadeverkningar på mark och grödor.
Vad gäller ekonomin handlar det mest om vildsvinens jaktvärde och beräkning av förlusten till följd av skadorna på jordbruket. Mindre om den ekonomiska vinsten som vildsvinen kan inbringa i form av köttavkastning.
Att seriöst och sakligt diskutera konstruktiva och realistiska lösningar för att komma tillrätta med problematiken är en möjlighet. Och med all sakkunnighet, kunskap och erfarenhet som finns, ingen omöjlighet. Bara viljan finns!
Till sist: Härligt med alla insiktsfulla människor som tar avstånd från vårliga vildsvinsjakter med folkadrev
Hans V, semper idem