Reportaget publicerades första gången i Svensk Jakt nummer 2-3/2021.

Carl Söderberg med Mariebergs kennel är ett känt namn i taxkretsar. Tidigare vann han SM med Vilda. Den här jaktdagen har han bjudit in ett antal jaktkompisar för jakt på framför allt dov.

Det är januarimorgon, och solen har ännu inte kämpat sig upp över horisonten. Vi kan bara skönja en smal ljusrand bakom trädtopparna – en föraning om att en ny dag nalkas. Gänget som ska jaga har samlats vid den stora ladugårdsbyggnaden nedan­för Carl Söderbergs gård. Han har bjudit in ett antal taxägare, alla med väl meriterade hundar. Med finns även som passkyttar Rolf-­Eckart Rolfs och Magnus Sköld.

Första släppet

Det är nollgradigt och en nordvästlig vind sveper fram över de öppna fält­en och kyler ansikte och nacke. Står du barhänt blir du snabbt stel om fingrarna.
Carl Söderberg anländer, lyfter på kepsen och hälsar på jaktdeltagarna.

Därefter går han igenom förutsättningarna för dagen, vad som är tillåt­et att skjuta och vilka hundar som finns tillgängliga.

Foto: Lars-Henrik Andersson

Första släppet sker i Djupviks­skogen och på de omgivande fälten.

Henrik Nordlöf, en ung jägare med rötterna i Gävle, numera bosatt på Ekerö i Stockholm, ska släppa sin Jaktvallens Arve, en blivande jaktchampion. Jaktproven är genom­förda, nu väntar bara Henrik på att få de officiella pappren.

– Den enda fördelen med den globala uppvärmningen är väl att taxsäsongen blivit längre, säger Henrik och ler när vi slår följe i hans pickup ut mot den första såten.

Taxens fördelar

Han talar varmt om taxen som jakthund i de sörmländska dovmarkerna.

– Med en tax kan du jaga själv, eller tillsammans med din kompis. Eller så kan du vara ett stort jaktlag med många passkyttar, ungefär som i dag. Bland de roligaste jakterna kan man faktiskt ha när man bara är själv eller några få jägare. En annan fördel är att dovviltet brukar hålla sig kvar på markerna efter en taxjakt, jämfört med en renodlad drevjakt med stötan­de och kortdrivande hundar.

”Bland de roligaste jakterna kan man faktiskt ha när man bara är själv eller några få jägare.”
– Henrik Nordlöf

Henrik Nordlöf menar också att en annan fördel med taxjakten är att du kan hänga med i drevet, vara mer följsam. Nyanseringen i skallet gör även att jägaren vet hur långt ifrån hunden viltet ligger under drevet.

Väckskall

Det är mulet och himlen är ­bly­grå, redo att öppna säcken och låta nysnön pudra markerna. Här och var ligger knappt skönjbara snöfläckar.
Arve, som den här hösten kom tvåa på Sörmlandsprovet, är ivrig att få komma lös, och ge sig i kast med dovvilt eller rådjur.
Så snart Arve blir fri kopplet kommer väckskallen.

En grupp dovvilt visar sig för fotografen under drevet. Foto: Lars-Henrik Andersson

– Jag har jagat in honom på mina marker utanför Gävle. Där är det glesare med vilt vilket gör att ­hund­en måste lära sig arbeta mer med kalla slag. En hund i de här viltrika markerna lär sig dock sortera bättre och snabbare komma i kontakt med djuren, säger Henrik medan vi sakta förflyttar oss in i såten.

Ett skott

Vi kommer upp på en liten tall­beklädd bergklack och nästan ­samtidigt som upptaget kommer smäller ett skott i rakt västlig ­riktning, vid passet i åkerkanten.

En dovhind med kalv och en dovspets hade kommit ut vid åkern och då small det. Joakim Frisch tvekade inte när han fick ett bra läge på dovspetsen. Och Arve hade bara sekund­er­na innan med sina skall förkunnat att han var djuren på spåren.

– Ja, ibland kan det gå så där snabbt, skrattar Henrik då vi för­flyttar oss mot passet där Joakim Frisch skjutit dovspetsen.

Tar upp rådjur

Arve är framme och nafsar i djuret, men försvinner snart och hittar en råget med killing som han sätter fart på. Drevet drar dock i väg mot grannmarken och en bred å.

Samtidigt har Mariebergs Rysta haft upptag och driver nu en råbock som smiter förbi bakom ryggen på Carl Söderberg. Strävhårstaxen Rysta ägs av Peter Carlsson, Öster­haninge, och blev tvåa på Drev-SM. Drevet är nära oss några gånger, men råbocken drar det längsta strået.

Carl Söderberg står beredd på passet. Drevet är på väg mot honom. Foto: Lars-Henrik Andersson

Rysta byter sedan och driver en hare som passerar en av ­passkyttarna, som var osäker på om Peter ville att det skulle fällas hare för tiken. Medan Peter snabbt springer norrut för att försöka komma åt att skjuta haren förflyttar sig Carl med reporter till Sörhagen. Förhoppningen är att hans ettåriga tik Xtrema ska hitta kronvilt.

– Xtrema blev påkörd av en bil i augusti och drabbades av två lårbensfrakturer och en bäckenbensfraktur. En ­veterinär hade räknat ut henne. Men jag tog henne till en annan veterinär. I början av november kunde jag släppa henne igen, helt otrolig återhämtning, säger Carl Söderberg.

Öppna fält

Han släpper henne i åkerkanten vid småbackarna på Sund, där en utskjutande skogsknabbe möter de öppna fälten. Xtrema försvinner snart och strax därefter kommer upptaget. På typiskt taxmanér skallar hon tätt; det sjunger i Sörmlands­skogen.

”Xtrema blev påkörd av en bil i augusti och drabbades av två lårbensfrakturer och en bäckenbensfraktur. En ­veterinär hade räknat ut henne. Men jag tog henne till en annan veterinär. I början av november kunde jag släppa henne igen, helt otrolig återhämtning.”
– Carl Söderberg

Drevet buktar fint och vi sätter oss i ett jakttorn ute på den frusna åkern. Det blåser nordligt och snön yr lite lätt i luften. Till slut går drevet rakt mot Magnus Sköld, som inte gör något misstag.

Branta klippor

Över kommunikationsradion meddelar han att han skjutit en killing och att Xtrema fortsatte efter geten. Drevet går mot de branta klippor­na som stupar rakt ner mot havet vid Mälhaga och Solåkra.

Vi förflyttar oss snabbt dit och Carl blåser i jakthornet. Xtrema är på väg tillbaka, vinklar och kommer glatt till sin husse där hon blir ­omfamnad.

Yxa får chansen

Jägarna samlas på nytt inför nästa såt. Markus Andersson ska släppa Mariebergs Karlssons Yxa, en unghund på bara nio månader, men som redan har åtta rådjur, två mufflon och ett dovvilt på sitt samvete.

Tiken får tag i kronvilt och hinner till och med skälla ståndskall. En kronhind står nämligen kvar, men springer snart och tar sin tillflykt över åkrarna. Fler djur finns där inne i såten som Yxa sätter fart på och som även de springer över åkrarna förbi passkyttarna som bara kan lyfta på hatten. Hög fart i kombination med dåligt kulfång gör att studsarna får vila i armvecket på passarna.

Jaktvallens Arve drev den här jaktdagen en dovspets i pass. Foto: Lars-Henrik Andersson

Totalt passerar fem djur i olika omgångar förbi passkedjan. Någon svär. Osis.

Samtidigt har Anders Larsson släppt den unga hanen Mariebergs Urax, som får tag på ett rådjur som passerar i en smal skogsremsa på allt­för långt avstånd.
Anders fortsätter jakten med Urax, lite längre söderut. Där får han tag på dovvilt som buktar fram och tillbaka. Carl och jag har nu förflyttat oss mot jaktstugan, torpet i södersluttningen, där målet är att så småningom skapa ett viltvatten i den gryta som ligger längst ner i sluttningen. Kanske med inplanterad ädelfisk.

Vi söker pass på berget och nu har drevet vänt och närmar sig bergklacken. Taxen driver bra och drevet går förbi oss mot en av passarna. Pang!

Fortsatt drev

Magnus Sköld rapporterar snabbt att han skjutit ett rådjur som han är övertygad om är drevdjuret. Men icke. Urax fortsätter driva, men ­djuren går ut ur såten.

Under tiden samlas jägarna för en snabb lunch. Därefter nya pass. Carl Söderberg ska nu släppa Ultra. Tax­tiken har jagat flera dagar i sträck.

Snävare sök

– Det märks att jag jagat ­mycket med henne, söket har blivit lite ­snävare, säger Carl medan vi ­förflyttar oss sakta över de tall­beklädda stenhällarna. Efter en stund drar Ultra iväg, ner i en liten dalgång med ungskog mellan de små skogs­knabbarna. Där inne hittar hon det vi tror är kronvilt. Vi ser två djur ställa sig på bergklacken på andra sidan grytan. Men det är rådjur som Ultra hittat visar det sig senare, då det passerar Anders Larsson. Ultra har bra tryck i drevet och ligger inte särskilt långt efter rådjuret.

Carl Söderberg stryker kopplet på Xtrema och snart ljuder ett härligt taxdrev i skogarna utanför Hölö. Foto: Lars-Henrik Andersson

Samtidigt smäller det nere vid pass sju, i det 20 år gamla höga jakttornet, gjort av granvirke, vid åkerkanten. En kronkalv kom springande rakt över åkern, mot Henrik Nordlöf, som fällde den.

Jaktdagen går mot sitt slut. Dagarna är korta i januari.

– Hundarna har presterat bra, ­konstaterar Carl Söderberg. Min mamma var van vid att pappa och jag kom hem sent från jakterna. Vi jagade nästan alltid från mörker till mörker. Så blev det i dag också.

”Kommer ganska lugnt i pass”

Efter jakten samlas vi i hans kök och summerar jaktdagen.

– Det är roligt att jaga med tax. Det är en rörlig jakt som ställer krav på jägaren. Det gäller att ha koll på hunden, hitta rätt pass och ibland kanske förflytta sig snabbt och kunna överlista viltet. Det är en enorm tillfreds­ställelse när man väl lyckas, när hunden drivit bra och djuret kommit i pass. Och många gånger kommer djuren ganska lugnt i pass, säger Carl Söderberg.

Henrik Nordlöf fällde en kronkalv. Foto: Lars-Henrik Andersson

Han hade ambitionen att det skulle fällas dov, rådjur och kronvilt undan taxarna. Det blev visserligen fällt både rådjur, dov och kron – dock så var kronkalven inte undan något drev. Men kanske nästa gång. För ett är säkert: Carl Söderberg och hans ”taxmaffia”, som de själva kallar sig, lär göra flera nya släpp denna vinter.